- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
263

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pavit et Admeti tauros formosus Apollo. TJtoro de
sysselsättningar, jag nu angifvit, bade jag äfven
under denna tiden en annan, som kan anses något mer
friboren: det var att fånga rypor (snö-ripor).
Här-uti hade jag redan i min barndom, då jag var i
Qvickjock, varit mästare och hade vanligen bland
samtliga gossarne den aran att vara ryp-kung, ty
så kallades den, som fick mesta rypoma. Jag
erinrar mig ännu lifligt, när jag fick första rypan: så
stolt och glad kunde väl ingen erö’frare vara Öfver
ett lyckligen inkräktadt rike. Jag hade snaror helt
nära gården uti en liten björkskog, ocb, när man
köm och bådade ofs till middag, skyndade jag ut
ifrån läsrummet samt sprang till mina snaror — der
låg rypan! Jag tog både fogel, snara och qvistar —
der var ingen tid alt reda ut — och flög hem i
jublande triumph öfver min fånge. Läsaren må förlåta
ännu en liten episod ur barnaverldens historia.
Katecheten Lars Pehrsson har för mig omtalat
historien om den första rypa, ban sköt. Det gick så till:
Han var i sin barndom en sorts tjenstegosse hos en
gammal blind Lappgubbe, vid namn Lars Sjulsson
Stocke. Denne hade flera fullvexta söner. En gång
hände det sig, att gossen hade följt med dessa på
något värf (att söka regnar eller dylikt). De sutlo
bittida en morgon vid en stockeld och åto frukost.
Då kom en rypa ocb satte sig på ett kullfallet trad,
icke långt ifrån dem, och gaf till ett gällt skratt —
rypan har ett skrattande läte. — Lapparne hade
väl bössa med sig, men brydde sig icke om att göra
sig något omak för den obetydliga fogeln. Men
gossen började bedja den, som rådde om bössan, alt ban

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free