- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
287

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var fara värdt, att han skulle brista, om det länge
stod f denna ställning; jag tog i Ögonblicket yran,
i-lade till skogs, högg två småtallar och stack ner dem
t vaken korsvis under slädan, så att tjockändarpe
stodo i bottnen, och smplandame hvilade mot
is-kanten. Denna inrättning gjorde jag, -på det icke
bakdelen af lasset skulle sjunka ner, när hästen
ryckte åstad och drog upp framändan, ulan att det
skulle hållas uppe i korset. Men, som släden nu
stod, hade framändan sjunkit ned och kommit under
isen, om hästen ryckt till, och således allt varit
for-loradt. Här var derföre ingen annan utväg, än att
lyfta upp framändan och på detta salt hjt-lpa upp
deo på isen, i och med detsamma hästen drog åstad.
Men huru skulle jag, tänkte jag, förmå att lyfta ett
så tungt lass! Det måste dock försökas, emedan det
var det enda möjliga. Jag fattade i tu guru men, nar
jag började lyfta, seg isen undan, så att både jag
samt häst och lass voro på vägen att på en gång
sjunka oer. Att förekomma detta, hoppade jag
genast ner i vaken, grep åter i lugun och körde på
hästen med det häftigaste uppmaningsrop. Jag
förstår icke, hvarifrån jag fick styrkan; jag lyfte upp
framändan märkbart. Hasten tog i af alla krafter
Qch ryckte åstad. Det nerstuckna korset gjorde
sin fulla verkan; det hindrade lasset att sjunka. —
Allt blef bergadt och jag klef utan möda upp ur
vaken, ty vattnet var icke djupare, än alt det räckte
mig ungefär midt på sidan. Hela händelsen
passerade med otrolig hastighet, ty jag tror knappt, att
det var mer än ett par minuter, ifiån det hästen
först for ned, tills allt var förbi. Jag förlorade icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free