- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
291

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan jag du kommit ofver Slorb’åcken, sfi t a I—
Jades den omtalade ån, fortsatte jag farden och Lom
till Afvaviken utan något vidare äfventyr. Här lat
jag hästen bvila och beta en «lund, hvarefter jog
å-tervände lill Arvidsjaur. Storbäclen körde jag
denna gången öfver på ett annat ställe, der han var
öppen, men mindre djup. Det skadade också icke nu
mera, att skrindan fick simma i vattnet, ty hon var
tom. Mina kläder hade torkat på kroppen, sedan
jag var i vaken; jag hade icke något ombyte: endast
mina skor ömsade jag i Afvaviken och stoppade nytt
hö uti, ty man brukar här vanligen samma slags
skoplagg som Lapperne (jag har redan beskrifvit dem)
och nyttjar deri hö i stäliel för strumpor. I
Arvidsjaur var nu hvilan välkommen, d& jag, efter 4
dagars och 3 nätters mödor med obetydlig Is v i la,
andl-ligen natten till den 27 fick sofva isäng. Efter
snövädret den föregående nattea hade luften nu åter
klarnat, och det var kyligt som förr. Jag fö’rblef

phen Aristippus, när han på en sjöresa hade varit I
fara och dcrvicl varit mycket förskräckt. När faran
var öfverståndcij, frågade sjömännen spefullt: Hnrn
kommer det till, att vi, profana och simpla
mennl-akor, icke fruktnde, men ni, som är philosoph, var
fasligt rädd? Han afspisade dem visserligen ganska
qvickt, när han sade: det var skilnad på själar att
vara rädda om; hvarmed han ville säga, att det varit
måttlig skada, om de förlorat lifvet; deras själ var
icke så dyrbar sam hans, och, der således förlasten
icke var lika, kunde man icke heller vara lika rädd
för den. Men svårare torde han haft att för sig
sjelf utreda frågan; också går den jnst icke här på
saken, ty orsakerna voro der t ömse sidor helt andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free