- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
349

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbetade oss fram något vidare genom de talt ikn
holmarna, så att vi just höllo på att komma till de
yttersta; m«D här började det blifva stopp/ Roddarne
töjde sina senor; men det ville icke förslå. På en
lång stund skred icke båten fram en hårsmån.
Detta spjernande var vid en större holme, som hade en
hög och stenig kulle på sig; men vi togo ännu icke
i land; först på den, som låg strax vestanföje
skedde detta; han var den yttersta der i trakten. Det
var nu omöjligt att kunna komma fram i sådant
väder. Vi hade ännu vid pass en half mil till
Rossne eller Rossnäs, Hornafvans Herculis-stoder.
Delta ställe är beläget 2 mil från Arjeplog. Råde
på norra och södra sidan framskjuter en hög,
klip-pig udde, och sjön är mellan dessa, mot hvarandra
framskjutande, uddar proportionsvis smal, dock
äf-ven här säkert nära en fjerdingsväg tvärs öfver.
Men på vestra sidan om dessa Rossne-uddar blir
bredden en mil, och ingen holme finnes, förrän man
kommer till Milstaken, som utmärker Hornafvans sista
och kortaste mil. Sjön är här såsom ett haf, och
fruktansvärda böljor svalla mot klipporna. Man har
ofta på dessa capell-färder vid Rossne fått ligga och
afbida vindens sagtande, och, som det nu blåste,
hade det varit alldeles omöjligt att komma längre än
dit. Vi åsidosatte således det onyttiga sträfvandet
dit, emedan det i alla fall icke tjenat till något,
om vi dock icke kunde korama längre, utan
begåf-vo oss i land på holmen, gjorde upp eld och
förfriskade oss på allt sätt, så mycket vi kunde.
Holmen var temligen vidsträckt och skogbevext, så att
vi hade skydd for blåsten. Här voro några släta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free