- Project Runeberg -  Ur Gösta Berlings saga. Berättelse från det gamla Värmland /
19

(1891) [MARC] [MARC] Author: Selma Lagerlöf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om den, hvars namn man ej kan nämna, kommit fram
däruppe ur en mörk vrå. Hvem kunde vara säker? Det
var ej blott de onda, han visade sig för. Hade ej Ulrika
Dillner sett honom! Både hon och Anna Stjärnhök kunde
berätta om, att de sett honom.

*     *
*



Vänner, människors barn! I som dansen! I som skratten!
Jag ber er så hjärtligt, dansen varligt, skratten mildt,
ty det kan komma så mycken olycka åstad, om era tunnsulade
sidenskor trampa på ömtåliga hjärtan i stället för
på hårda plankor, och ert lustiga, silfverklingande skratt
kan jaga en själ till förtviflan.

Det var väl säkerligen så, att de ungas fötter trampat
för hårdt på gamla Ulrika Dillner, och de ungas skratt
ljudit för öfvermodigt i hennes öra, ty det kom med ens
öfver henne en oemotståndlig längtan efter en gift kvinnas
titlar och värdigheter. Hon sade ändtligen »ja» till den elake
Sintrams långa frieri, följde honom till Fors som hans
hustru och lefde skild från de gamla vännerna på Berga,
de gamla kära bestyren och den gamla oron för
dagligt bröd.

Det var ett parti, som gick hastigt och lustigt.
Sintram friade vid jultiden, och i februari stod bröllopet.
Det året bodde Anna Stjärnhök i kapten Ugglas hem.
Hon var en god ersättning för gamla Ulrika, och denna
kunde utan samvetskval draga ut och eröfra sig frutiteln.

Utan samvetskval, men icke utan ånger. Det var icke
något godt ställe hon flyttade till, de stora tomma
rummen voro fyllda af hemsk skräck. Så snart det blef
mörkt, började hon rysa och förskräckas. Hon höll på
att förgås af hemlängtan.

De långa söndagseftermiddagarna voro svårare än allt
annat. De hade aldrig ett slut, hvarken de eller den
långa rad af pinande tankar, som släpade sig fram genom
hennes hjärna.

Så hände sig en dag i mars, då Sintram ej kommit
hem från kyrkan till middagen, att hon gick in i salongen
på öfre våningen och satte sig till klaveret. Det var
hennes sista tröst. Klaveret, mod en flöjtspelare och en
herdinna målade på det hvita locket, var hennes eget, ärfdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:05:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lsurgostab/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free