- Project Runeberg -  Ur Gösta Berlings saga. Berättelse från det gamla Värmland /
21

(1891) [MARC] [MARC] Author: Selma Lagerlöf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes många beundrare hafva dansat efter den, och
majorskan på Ekeby har rört sig i dess takt, då den vackre
Altringer ännu lefde. Hon ser dem par efter par, förenade
i ungdom och skönhet, hvirfla förbi. Det gick en ström
af munterhet från dem till henne, från henne till dem.
Det var hennes polska, som kom deras kinder att glöda,
deras ögon att stråla. Hon är skild från allt detta nu.
Må polskan dåna, — så många minnen, så många ljufliga
minnen att öfverrösta!

Hon spelar för att döfva sin ängslan. Hennes hjärta
vill brista af förskräckelse, då hon ser den svarta hunden,
då hon hör tjänarne hviska om de svarta tjurarna. Hon
spelar polskan om och om igen för att döfva sin ängslan.

Då märker hon, att hennes man kommit hem. Hon
hör, att han kommer in i rummet och sätter sig i
gungstolen. Hon känner så väl igen vaggningen, då meden
knarrar mot golftiljan, att hon ej ens ser sig om.

Allt under det hon spelar, fortfar vaggningen; nu hör
hon ej mer tonerna, endast vaggningen.

Stackars gamla Ulrika, så utpinad, så ensam, så hjälplös,
vilsekommen i fiendeland, utan en vän att klaga för,
utan annan tröstare än ett skrällande klaver, som svarar
henne med en polska.

Det är som ett gapskratt på en begrafning, en dryckessång
i en kyrka.

Allt under det gungstolen fortfar att vagga, hör hon
plötsligen, hur klaveret skrattar åt hennes klagan, och hon
slutar midt i en takt. Hon reser sig och ser bort till
gungstolen.

Men ögonblicket därpå ligger hon afsvimmad på
golfvet. Det var ej hennes man, som satt i gungstolen,
utan en annan — den, som ej små barn våga nämna vid
namn, den, som skulle skrämma dem till döds, om de
mötte honom på den ödsliga vinden. —

*     *
*



Ah, den hvars själ blifvit mättad af sägner, kan han
någonsin frigöra sig från deras välde! Nattvinden tjuter
därute, en ficus och en nerium piska balkongens pelare
med sina styfva blad, himlen hvälfver sig mörk öfver de
långsträckta bergen, och jag, som sitter ensam i natten
och skrifver med lampan tänd och gardinen uppdragen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:05:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lsurgostab/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free