Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Se nu här,» säger Sintram och böjer sig ned öfver
den sofvande Gösta Berling, »se på hans lillfinger! Det
här lilla såret läkes aldrig. Där togo vi blod, då han skref
under kontraktet. Han är min. Det är en egen kraft i
blod. Han är min, det är endast kärleken, som kan lösa
honom; men om jag får behålla honom, skall han bli rar.»
Anna Stjärnhök strider och strider för att bli fri den
förtrollning, som är öfver henne. Detta allt är ju galenskap,
galenskap. Ingen kan svära bort sin själ till den
lede frestaren. Men hon har ingen makt öfver sina tankar,
skymningen ligger så tung öfver henne, skogen står
så mörk och tyst. Hon kan ej undkomma stundens hemska
skräck.
»Menar hon kanske,» fortsätter brukspatronen, »att det
ej finnes mycket kvar hos honom att förderfva. Tro inte
så! Har han pinat bönder, har han svikit fattiga vänner,
har han spelat falskt? Har han, fröken Anna, har han
varit gifta kvinnors älskare?»
»Jag tror, att brukspatron är den onde själf!»
»Låt oss byta, fröken Anna. Tag hon Gösta Berling,
tag honom och gift sig med honom. Behåll honom och
ge dem på Berga pengarne. Jag afstår honom åt henne,
och hon vet, att han är min. Tänk på, att det inte var
Gud, som sände vargarna efter henne här om natten, och
låt oss byta!»
»Hvad vill patron ha i vederlag?»
Sintram grinade.
»Jag, hvad jag vill ha? Åh, jag nöjer mig med litet.
Jag vill bara ha den där gamla kvinnan borta i hennes
släde, fröken Anna.»
»Satan, frestare,» ropar Anna, »vik ifrån mig! Skall
jag svika en gammal vän, som litar på mig! Skall jag
lemna henne åt dig, att du må pina henne till galenskap.»
»Se, så, så, lugn nu, fröken Anna. Tänk på saken.
ITär är en ung härlig man och där en gammal utsliten
käring. En af dem måste jag ha. Hvem af dem vill hon
låta mig få?»
Anna Stjärnhök skrattade i förtviflan.
»Tycker brukspatron, att vi ska stå här och byta
själar, så som man bvter hästar på Broby marknad?»
»Just så ja. — Men om fröken Anna vill, ska vi ställa
det på ett annat sätt. Vi ska tänka på den Stjärnhökska
äran.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
