Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trötsiga blickar ut i världen. Hon var så blid, så skygg.
Ännu, då hon redan fyllt sjutton år, var hon ett vekt barn;
men hon var ändå mycket skön med sina bruna ögon och
den svaga, fina rodnaden på kinderna. Hon var ett vekt
barn. Hennes späda, smärta kropp lutade svagt framåt.
Hennes smala hand smög sig in i din med en skygg
tryckning. Hennes lilla mun var den tystaste af munnar
och den allvarligaste också. Ah, hennes röst, hennes ljufva
lilla röst, som uttalade orden så långsamt och väl, men
aldrig klingade ungdomsfrisk, ungdomsvarm, utan kom
släpande med matta tonfall som en tröttad konstnärs
slutackord!
Hon var ej som andra. Hennes fot trampade marken
så lätt, så tyst, som om hon härnere endast varit en
rädd flykting. Hon höll sina ögonlock sänkta för att ej
störas i skådandet af de inre synernas prakt. Hennes
själ hade vändt sig från jorden, redan då hon var ett
barn.
Då hon var liten, bnikade hennes farmor berätta sagor
för henne, och en kväll sutto de båda två vid brasan,
men sagorna hade tagit slut. Carsus och Moderus och
Lunkentus och Den sköna Melusina hade uppstått och lefvat.
De hade som brasans flammor tumlat om i lif och glans,
men nu lågo hjältarna slagna och de sköna prinsessorna
voro förkolnade, till dess nästa brasa väckte dem på nytt.
Men alltjämt låg den lilla flickans hand på den gamlas
klädningskjortel, och hon strök sakta på sidenet, detta
lustiga tyg, som pep likt en liten fågel. Och denna strykning
var hennes bön, ty hon var ett af dessa barn, som aldrig
be med ord.
Då började den gamla att helt stilla berätta för henne
om ett litet barn i Juda land, om ett litet barn som
föddes att bli en stor konung. Änglarna hade fyllt jorden
med lofsånger, då det föddes. Österns konungar kommo,
ledda af himlens stjärna, och skänkte det guld och rökelse,
och gamla män och kvinnor förutsade dess härlighet. Detta
barn växte upp till större skönhet och visdom än alla
andra barn. Redan då det var tolf år, var dess visdom större
än öfverstepresternas och de skriftlärdes.
Så berättade den gamla för henne om det skönaste
jorden sett, om det barnets lif, medan det fanns bland
människorna, de onda människorna, som ej ville erkänna
det som sin konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
