Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver en så skön fästmö, öfver detta blida madonna-anlete,
öfver dessa blåa, svärmiska ögon.
Det var hans mening, att ingen skulle veta något
förut, men han lyckades ej bevara hemligheten, och en af
dem, som fick veta den, var den unga grefvinnan Dohna.
Men hvad kunde hon göra för att hindra honom?
Förlofningsdagen är inne, dess sena skymningsstund är
kommen. Grefvinnan står vid fönstret i det blå kabinettet
och ser norrut. Hon tror nästan, att hon kan se Ekeby,
fastän tårar och töcken skilja. Hon ser så väl, hur det
stora trevåningshuset strålar med tro upplysta fönsterrader,
hon tänker sig, hur champagnen hälles i glasen, hur
skålen ljuder, och hur Gösta Berling kungör sin förlofning
med kvastflickan.
Om hon nu voro honom nära och helt sakta lade
handen på hans arm, eller blott gåfve honom en vänlig
blick, skulle han ej då vända om från de förskjutnes onda
väg? Om ett ord från henne drifvit honom till en sådan
förtviflans gärning, skulle ej då ett ord från henne hejda
honom?
Hon ryste för den synd, han skulle begå mot detta
stackars vanlottade barn. Hon ryste för hans synd mot
den arma varelsen, som nu skulle lockas att älska honom,
kanske blott för en dags skämt. Kanske ock — och då
ryste hon än mer öfver den synd, han begick mot sig
själf — för att som en tryckande börda kedjas fast vid
lians lif och för alltid förtaga hans ande kraften att nå
höjden.
Och ytterst var skulden hennes. Hon hade utkastat
honom med ett fördömelsens ord på den onda vägen.
Hon, som var kommen för att välsigna, för att mildra,
hvarför hade hon vridit ännu en tagg in i syndarens
törnekrona?
Jo, nu visste hon, hvad hon ville göra. Hon skall
låta spänna de svarta hästarna för släden, ila hän öfver
Löfven, storma in på Ekeby gård och ställa sig midt emot
Gösta Berling och säga honom, att hon ej föraktar honom,
att hon ej visste, hvad hon sade, då hon förjagade honom
från sitt hem ... Nej, hon kunde dock ej göra något
dylikt, hon skulle blygas och ej våga säga ett ord. Hon,
som var gift, måste akta sig. Det skulle uppkomma så
mycket förtal, om hon gjorde något sådant. Men gjorde
hon det ej, hur skulle det då gå med honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
