Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormning så god som någon, de taga stora isstycken till
skärmtak, de bilda timmerstockar till murbräckor, de bända,
bryta, brusa mot denna stackars mur, tills det med ens
förefaller, som om någon tillropat dem ett: gif akt! Då
rusa de baklänges, och efter dem kommer en stor sten,
som lossnar från dammen och dånande sjunker ned i
strömmen.
Det ser ut, som om detta gjort dem häpna, de stå
stilla, de jubla, de rådslå,... och så i färd på nytt! Där
äro de åter med isstycken och timmerstockar, odygdiga,
obarmhertiga, vilda, galna af förstöringslust.
Om blott dammen vore borta — säga vågorna — om
blott dammen vore borta, då skulle det bli smedjans tur
och kvarnens tur.
Nu är frihetens dag ... bort med människor och
människors verk! De ha sotat oss med kol, de ha dammat
oss med mjöl, de ha lagt arbetsoken på oss som på
oxar, kört oss i ring, stängt oss inne, hämmat oss med
damluckor, tvungit oss att draga de tunga hjulen, bära
de otympliga timmerstockarna. Men nu skola vi vinna
friheten.
Frihetens dag är kommen! Hören det, vågor uppe i
Björksjön, hören det, bröder och systrar i myr och träsk,
i bergbäck och skogself! Kommen, kommen! Störten er
ned i Björksjöelfven, kommen med friska krafter, dånande,
hväsande, färdiga att bryta sekelgammalt förtryck,
kommen! Tyranniets bålverk skall falla. Död åt Ekeby!
Och de komma — våg efter våg störtar utför fallet
för att köra sitt hufvud mot dammuren, för att lemna
sin hjälp till det stora verket. Rusiga af vårens nyvunna
frihet, manstarka, eniga komma de och lossa sten på
sten, tufva på tufva från den sviktande vågbrytaren.
Men hvarför låta då människorna de vilda vågorna
rasa, utan att göra motstånd? Är Ekeby utdödt?
Jo, människor finnas där, en förvirrad, rådlös,
hjälplös människoskara. Mörk är natten, de se ej hvarandra,
se ej sin egen väg. Högt brusar fallet, förfärligt är
dånet af bristande is och tömande stockar, de höra ej
sin egen röst. Den vilda yrseln, som besjälar de rytande
vågonia, fyller äfven människornas hjärnor, de hafva ej
en tanke kvar, ej förstånd.
Bruksklockan klämtar; må den, som har öron, höra.
Vi härnere vid Ekeby smedja hålla på att förgås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
