Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Om de lärt sig att allt försaka, förrn, som
han, de lärt sig att allt förmå? |
Min bleke vän, döden befriaren, kom i augusti,
då nätterna voro bleka af månsken, till
kapten Ugglas hem. Men han vågade ej gå
direkt in i det gästfria hemmet, ty få äro de, som älska
honom.
Min bleke vän, döden befriaren, har ett modigt hjärta.
Hans lust är att rida genom luften, buren på glödande
kanonkulor. Han tager den fräsande granaten på nacken
och skrattar, då den brister och skärfvorna flyga. Han
svänger om i spökdansen på kyrkogårdarna och skyr ej
sjukhusens pestsalar, men han bäfvar vid den rättsinniges
tröskel, vid den godes port. Ty han vill ej helsas af gråt,
utan af stilla glädje, han, som befriar andarna ur
smärtornas bojor, han, som befriar andarna ur tyngande stoft
och låter dem pröfva det fria härliga lifvet i rymderna.
I den gamla lunden bakom boningshuset, där än i
dag smala, hvitstammiga björkar trängas om att vinna
himlens ljus för de glesa löfknippena i deras topp, smög
döden in. I den lunden, som då var ung och full af
skylande grönska, dolde sig min bleke vän, medan dagen
rådde, men om natten stod han i skogsbrynet, hvit och
blek, med lien blixtrande i månskenet.
O, Eros! Du var den gud, som då egde lunden. De
gamla veta förtälja om, hur älskande par fordom sökte dess
ro. Och än i dag, då jag färdas förbi Berga gård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:05:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lsurgostab/0062.html
