Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knotande öfver de tunga backarna och det kväfvande dammet,
fröjdas jag vid att se den lunden med de glesnade hvita
stammarna, som stråla i minnet af unga, sköna människors
kärlek.
Men då stod döden där, och nattens djur sågo honom.
Kväll efter kväll hörde människorna på Berga gård, hur
räfven tjöt för att båda hans ankomst. Snoken ringlade
uppför sandgången fram till boningshuset. Han kunde ej
tala, men de förstodo nog, att han kom såsom den
väldiges förebud. Och i äppleträdet utanför kaptenskans
fönster lät ugglan höra sitt skri. Ty allt i naturen känner
döden och bäfvar.
Hände så, att lagmannens från Munkerud, hvilka varit
på gille i Bro prostgård, kommo resande förbi Berga gård
vid tvåtiden på natten och sågo ett ljus stå och brinna i
gästrummets fönster. Tydligt sågo de den gula lågan och
det hvita ljuset, och undrande berättade de sedan om
ljuset, som brunnit i sommarnatten.
Då skrattade de glada fröknarna på Berga och sade,
att lagmannens sett i syne, ty talgljusen i deras hem voro
slut, utbrända redan i mars; då svor kaptenen, att ingen
bott på gästrummet under dagar och veckor; men kaptenskan
teg och bleknade, ty detta hvita ljus med den klara
lågan brukade visa sig, då någon i hennes släkt skulle
förlossas af döden, döden befriaren.
Kort därefter, en dag i den strålande augusti, kom
Ferdinand hem från landtmäteritjänsten i de nordliga
skogarna. Han kom blek och sjuk med ett obotligt ondt
bosatt i lungorna, och så snart kaptenskan såg honom, visste
hon, att hennes son måste dö.
Så skulle han då gå bort, denne gode son, som aldrig
gjort sina föräldrar en sorg. Den unge skulle lemna
jordens lust och lycka och den sköna, älskade brud, som
väntade honom, och de rika gårdar, de dånande hammare,
ban skulle hafva.
Ändtligen, då min bleke vän dröjt ett månhvarf, tog
han mod till sig och gick en natt fram till boningshuset.
Han tänkte på, hur hungern och nöden där mötts af glada
ansikten, hvarför skulle då icke äfven han mottagas
med fröjd?
Han kom sakta uppför sandgången, kastande en mörk
skugga öfver gräsmattan, där daggdropparna lyste i
månstrålarna. Han kom ej som en glad skördeman med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
