- Project Runeberg -  Döda icke! /
19

(1910) [MARC] [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen Rydelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Ellen Rydelius died in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och permanenta uppgift i våra dagar är alltså ej
ett inbillat försvar emot kättare eller i allmänhet
yttre fiender, icke häller mot förbrytare, rebeller
och inre fiender, utan dråp av värnlösa bröder, som
ingalunda äro några illgärningsmän, utan fredliga
och arbetssamma människor, som blott begära, att
man ej skall beröva dem deras arbetsförtjänst.
Därför är krigstjänst i vår tid, då arméns förnämsta
uppgift är att med mord eller hot om mord hålla
förslavade människor kvar i orättvisa
levnadsförhållanden, icke blott en oädel utan rent av en
lumpen sak.

De officerare, som nu äro i tjänst måste således
nödvändigt övertänka vad det är för en sak, som
de tjäna och fråga sig själva: är det som vi göra
gott eller ont?

Jag vet, att det bland officerarna särskilt bland
dem som inneha en högre rang, finns många, vilka
genom vissa betraktelser över sådana ämnen som
den ortodoxa tron, enväldet, statens odelbarhet, den
permanenta omöjligheten att undvika krig,
nödvändigheten av att ordningen upprätthålles, det
orealiserbara. i socialistfantasierna o. s. v. söka bevisa för
sig själva, att deras yrke är förnuftigt och nyttigt
och icke innebär något omoraliskt. Men i djupet
av sitt hjärta tro de icke själva på sina ord, och
ju äldre och klokare de bli desto mindre tro de
på dem.

Jag minns, hur glatt överraskad jag blev, då
min vän och kamrat, en mycket ärolysten man, som
ägnat hela sitt liv åt arméns tjänst och förvärvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:05:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ltdodaicke/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free