Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Vårt eget hus, några ord om Folkets Hus i Stockholm. Af G. Gerhard Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kände på ledstängernas mahogny och gåfvo sitt utlåtande
därom, de kastade en forskande och gillande blick på de elektriska
lamporna, hvilka inom sina upp-och-nedvända ostkupor spridde sitt
hälsosamma sken öfver dem, de granskade frisen i taket och de tycktes
finna allt ganska godt, åtminstone att döma af deras uttryck, följ dt af
en glad och enormt viktig min: »Ja, det här har man heder utaf».
Jag kände mig varm i hjärtat af detta utlåtande, ty jag förstod
att de hade några andelar i huset och att de i sin mån ville försäkra sig
om och betyga ifall allt var som de tänkt sig att det skulle bli genom
tillskottet af deras io-kronors-andelar. Det där delägareskapet i huset,
som de med sina ord uttryckte, syntes mig ’vara dem vinning nog, ty
de hade synbarligen aldrig tänkt sig att de genom sina bidrag skulle
förskaffa sig någon direkt ekonomisk vinst, blott att därmed, såsom trogna
män i ledet, hjälpa till där, hvarest hvars och ens hjälp var nödvändig.
Stockholms arbetares Folkets Hus står där nu färdigt såsom ett
bevis på hvad den samlade enigheten kan åstadkomma. Knappast något
hus i Stockholm kan f. n. påräkna så stort intresse, icke blott därför
att det är folkets hus, byggdt på folkets små men många slantar, utan
också därför, att den ståtliga fasaden med sin enkla rustik och rena
linier ovilkorligt drager uppmärksamheten på sig. I den rad af
femvånings tegelröda bostadsrektanglar, som hittills »prydt» Barnhusgatan,
har Folkets Hus gjort ett hälsosamt afbrott, som alldeles säkert kommer
att ha som närmaste följd att de nämda tegelytorna komma att skaffa
sig ett hyggligare hölje — för så vidt de icke skola skämmas ur sig den
sista lilla resten af ren puts.
Framför ligger också den stora skolgården, Norra Latinläroverkets
gård, hvilket gör att Folkets Hus blir synligt på långt håll, smekande ögat
med sina behagfullt diskreta murytor och värmande hjärtat med sin
massiva, men dock så upplyftande lätta arkitektur. På kvällarne, dessa mörka
vinterkvällar, då ögat så gärna hvilar sig mot det som är ljust och
varmt, tar sig fasaden särdeles imponerande och äfven inbjudande ut.
Då äro alla fönstren upplysta och då är arbetet i fackförbunden, i
landsorganisationens och arbetarepartiets centra, i partitidningarnes redaktioner,
i biblioteksrummen och öfverallt annorstädes i full gång — då lyser
öfver staden ljuset från arbetarnes outtröttliga frigörelsearbete.
Vi stiga in på gården och befinna oss i en väldig hall,
glasöfver-täckt och försedd med balkonger i hvarje våning och hela vägen rundt
om. Man vill gärna tänka sig ett möte här, ett sådant möte som
händelsernas oemotståndliga våg sköljt fram, med en packad folkmässa på
den stora gården, hallens botten, och med täta skaror på samtliga dessa
balkonger, samt, där uppe i höjden på ena kortväggen, en talare, som
för de många tusentalen tolkar stundens betydelse och manar till lugn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
