- Project Runeberg -  Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1902 /
1:19

(1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Linnesången (fritt efter Thomas Hood)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men döden — skrämmer han mig,
det spöket med köttlösa ben?

Jag liknar ju nära nog
hans skepelse alla re’n!

Jag liknar hans skräckgestalt —
och borta är kraft och mod.

O! gud att bröd skall vara så dyrt
och så billigt kött och blod.

Sy — sy — sy —
i dimma decembergrå!

Och sy — sy — sy —
när skyn är strålande blå!

Där uppe bygga svalorna bo,
tätt vid den sotiga knut...
och kvittra i solsken och ropa mig
till vårliga’ näjder ut.

Sy — Sy — sy
Nålen den måste gå!

Och lönen ...? En beta bröd,
lumpor, en bädd af strå,
ett sprucket tak och en naken vägg,
ett bord och en trasig pall, —
en vägg, där min skugga sig sakta rör
vid ljusets flämtande fall.

O! att andas ännu en gång
doften af ros och viol —
under foten den grönskande äng
och ofvan mig himmelens sol!

O! att blott för en flyktig stund
få känna mig ung som förr,
då ännu jag ej anat bekymrens ve
och nöden ej klappat på dörr.

Sy — sy — sy

ofta från dygn till dygn!

Sy — sy — sy —
tunga, sargande stygn!

Band och fållar och söm,
söm och fällar och band —
tills hjärtat värker och hjärnan blir slö
och lam den tröttade hand!

O, att blott för en flyktig stund

från arbetet vara fri —

ej för att svärma i kärlek och hopp,

den tiden är nu förbi,

men ack! för att ljufliga gråta ut,

hvad icke eljes jag får,

ty linnet det skulle fläckas stygt

af hvarje fallande tår!

Med hand som var mager och trött,
med öga blodsprängdt och matt,
i lappade trasor skyld
vid sömnaden lutad hon satt —

Stick! Stick! Stick!

Kammarn var smutsig och trång...
och med darrande stämma i svält och nöd

— gif akt! du som frossar i öfverflöd! —
sjöng hon sin »linnesång».

(Ur Edvard Fredms »Skilda Stämmor», Z. Hseggströms
förlag, tritt efter Thomas Hood).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1902/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free