Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Ett modärnt socialdemokratiskt program. Axel Danielssons sista verk. Af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet högt öfver de dagspolitiska intresse-stridernas sfer: vårt
verkliga mål är icke den eller den reformen, icke ens samhällets nya
ekonomiska organisation, utan »betryggande och utveckling af den
andliga och materiella kulturen».
Hvad Comte benämnde politikens underordnande under moralen,
hvad ny-kantianerna bland de tyska socialisterna framhäft som
vilje-momentet i vår rörelse, hvilket icke får förbises i öfverdrifven
fatalis-tisk tro att utvecklingen under inverkan af ekonomiska faktorer ändå går
sin gifna gång med en fysisk naturlags precision, det är här lika
enkelt som bestämdt fastslaget. Vi vilja ett omdanadt samhälle som
grundval för en högre kultur. Visa oss ett vackrare och stoltare mål för
en politisk partibildning!
Så riktas programförfattarens skarpa belysning på den centrala
anledningen till vår tids samhällslyten, det privatkapitalistiska
produktionssättet. Detta har upplöst de småborgerliga förhållandena — man
beakte det för all modärn socialism så karaktäristiska historiska
perspektivet! — »samlat förmögenheten i ett mindretals händer och delat
samhället i arbetare och kapitalister med mellanliggande lager af dels
försvinnande äldre samhällsklasser — småbönder, handtverkare och
småhandlande — dels uppkommande nya».
Dessa »uppkommande nya», de äro verkligen något nytt i ett
socialistiskt program. Icke som skulle de vara främmande för vår
gamla åskådning af klassernas omformningar och förskjutningar i det
modärna samhället; Marx har själf uttryckligen fäst uppmärksamheten
på hur själfva storindustrin skapar nya mellanklasser, fastän nu i
beroende af kapitalet, utan den gamla småborgerliga själfständigheten.
Men det ännu gällande Erfurterprogrammet t. ex., i hufvudsak skrifvet
af Kautsky, känner endast »sjunkande mellanlager», inga uppåtstigande.
Och när Bernsteins kritik riktade sig mot den ensidighet, som räknade
med mellanklassens totala försvinnande, som med ett nära förestående
samhälleligt faktum, så svarades honom att han genom att skaka på
den punkten angripit en af själfva hörnstenarna för socialismens teori.
Det är sannt att Bernstein gick längre än äfven det svenska
programmet och sökte visa, att både handtverkare och småhandlande, men
framför allt småbönderna, alldeles icke kunna påräknas »försvinna» i en
öfverskådlig framtid. I hvad mån han härvid förbisett att lika fullt
storproduktionens centrala betydelse i landets hela produktion hastigt
ökas, likaså det antal arbetare den sysselsätter och därmed dessas
inverkan äfven på de småborgerliga elementens sätt att känna och tänka,
därpå kunna vi icke nu inlåta oss. Men det faktum står fast, att vårt
svenska partiprogram i denna sedan så häftigt omstridda punkt redan
visar sig förstå, att man icke kan innesluta ett så sammansatt fenomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
