Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - I Delsbo, Karl XII-spökerier. Af Sven Linnborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och här och där granåsuddar i sjön, som likna långa, långa smidiga
svärdslingor.
Det är i sommar- och morgonsol, som Ljusbacken ligger blid och
vän som en flitens lugna boning mellan granar.
Men vyn i väst, mot afton och natt, då sol går ned bakom
bärget och då solrök gömmer bygden i öst, då står näjden svart i väst.
Och än svartare står skogen och grottgluggarne i bärgstupet, som går
ned i svart dyvatten, djupt, outgrundligt som speglande skyn där nere.
Stiga så höstens dimmor därur, i hvita slöjor vandrande kring som
varelser, då skriar ufven i skrefvorna och kajorna söka hygge i
Ljusbackens stugor, där de huldas af folk som husdjur.
Då, i höst och storm, då naturen är vred, då står Ljusbacken
mörk, klädd i svart, likt i sorg. Då är det som mörka figurer komma
och gå och minna på om tider, som gått med så mycket ilt och ondt,
allt som gömts i lön i grafvarne där rundt omkring, rundt Dysjön med
sitt mörka djup, full af trolltyg och grafvens hemligheter.
Enhvar i byn vet det — men »intet argt om de döda».
Den svarta sjön och myrmarken däromkring är full af dödas ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
