- Project Runeberg -  Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1902 /
1:70

(1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - I Skyttetid. Höstepistel af K. P. Arnoldson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pelklockorna å kristenhetens hvilodagar varda förstummade. Det blir
en hela luften fyllande ljuflig musik för dem, som tycka att det är
bra som det är, tystande de nedtrampade folkens jämmer och
förbannelser.

Sådant är det värkliga försvaret, som innebär ingenting annat än
nationernas ömsesidiga förödelse, om det ock anses »nödvändigt» till
befästande af ett själfviskt fåtals makt och härlighet.

Under sträfvandet till dess fullständiga utrotande, hälst genom
folkens uppvaknande sunda instinkter, lär det ej vara rådligt för en liten
nation att utan vidare afväpna. Men hur stor risk detta än kunde vara,
skulle den helt visst vara ringa mot faran för en sådan nation att sätta
all sin lit till vapnen.

Se danskarne, grekerna, spanjorerna och nu senast boerna, hvilka
just genom sin berömda skjutkonst är sedan två år i färd med att skjuta
ihjäl sig som själfständig nation. Intet exempel är mer varnande än
detta. Utan den frestelsen att lita till vapenmakt, som låg i medvetandet
att vara värkliga mästerskyttar, skulle de från början fram för allt sökt
trygga sitt oberoende på rättens väg, i stället för att dröja därmed tills
det blef för sent —■ för sent, som det alltid måste blifva för den svagare
parten, när den blindt framhärdar i olycksbringande vapentro.

Se ock Sverge förr och nu. Fordom voro vi berömda för vår
stora vapenkonst och hade följaktligen ständigt krig. Under de senast
förflutna hundra åren ha vi förlorat vårt gamla rykte som väl öfvade
stridsmän och följaktligen lefvat i oafbruten fred. Hur skall det gå
efter våra nyaste ansträngningar att öfverträffa fäderna?

*



Visserligen lefva vi nu i en ny vargatid, och rådligt är ej, som
ofvan antydt, att ställa sig vapenlös i den allmänna osäkerheten. Vi
vilja icke blifva ryssar, ej häller tyskar, ej ens, utan yttersta nödfall,
engelsmän. Vi vilja vara oss själfva. Men icke genom afsöndring,
såsom boerna i deras själfviska tro att vara Jehovas utvalda egendomsfolk.

En nation har ej rätt att finnas till, om den blott lefver för sig
själf. Individen kan endast fullgöra sin lifsuppgift i samarbete med
andra individer inom den krets, det samhälle, hvaraf de alla äro
medlemmar. Så ock nationen i dess förhållande till mänskligheten. Man
söke att fylla sitt kall, där man är satt att värka, men med blick för
det hela.

Vi arbeta här nere i vår lilla vrå, men se upp åt stjärnorna. De
äro hvar för sig en enhet. Så ock vårt lilla klot, hvilket sväfvar fritt
i rymden som en begränsad värld för sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1902/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free