Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - I Skyttetid. Höstepistel af K. P. Arnoldson - Mandom. Af Anders Roswall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här i min närhet vaja popplarne mjukt och lätt för en smekande
sunnan, medan den sakta susar i kastanjens löfvärk.
Det är moder naturs aftonkyss, innan hon går till hvila.
Men månen vandrar på himlen blå, så högt, så högt öfver husens
skiffertak, som blänka i hans sken, öfver den trolskt lysande
Katarina-kupolen, öfver de skogklädda bärgen i tjärran och på de små lätta
moln, som likt hvita svaner glida långsamt fram under den stjärnströdda
himlen.
Han vandrar där öde och tom, såsom jorden en gång varit och än
en gång skall varda.
Döden — naturens öfvermakt; ej kriget, människans vanmakt —
är oundviklig för oss alla. Han är oundviklig för världar som för välden,
för samhällen som för individer.
Tänk på det — och låtom oss vara människor.
MANDOM
os käramor i Brånehult Och sträckte sig på tå och tog
Var huset ren af kvinnfolk fullt. En läcker hvetebulle.
Det var ett kaffelängtande, Men det var synd att mor hans så’t.
Det var ett hvetebrödsträngtande, Ho togen i hans öra:
Kring kopparpannan, blank och röd, »Skäm ut daj! Så du bär daj åt!
Och nio sorters hvetebröd.
Men ännu var ej kaffet klart
Och pratet hade ingen fart.
Mor Lenas unge Lulle
Han tyckte snart han längtat nog
Gå bort å ställ daj ve döra!»
Men Lulle bet sin bulle half
Å sa* å glodde som en kalf:
»De kan I göre sjalf!»
(Ur Lingonris, bundet och obundet, af Anders
Roswall, utkommet på G. W. Wilhelmssons
förlag.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
