Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 - En arbetarnes skald och tänkare, K. J. Gabrielsson. Af Holger Widmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han skref själf 1890:
»Vi sleto vid bygget i dam och grus
och hetta på trettio grader.
Vi jagades fram under oljuds brus
och formliga ovettskaskader».
Han arbetade för ett uselt uppehälle och lät ibland »litet blåpiskad mjölk»
gälla för föda, men han fann sig allt mer och mer pliktig att för sig och sina
klassbröders skull ställa sig i ledet hos dem, som på sitt banér satt befrielse från
förtrycket.
Han var redan förut uppmärksammad, och när tillfälle gafs så blef hans
kvalfylda trånad, att få luft och ljus och att få skänka bådadera, tillfredsstäld.
Sedan hade vi honom som vår egen, den där genom sin andes mäktighet lifvade och
öfvertygade oss och som med sin varma tro på vår sak stärkte oss alla.
Om icke socialdemokratien funnits i Sverge, så hade Gabrielsson blifvit en
religiös mystiker har någon sagt mig. Det är möjligt. Nu blef han emellertid vår
tänkare och vår skald. Och vi kunna lyckönska vår rörelse till detta.
Det fanns något särskildt hos Gabrielsson, som höjde honom öfver mängden.
Det var, om man får uttrycka det mest enkelt och kanske naivt, hans alltid
öfver-seende och allt förklarande hänsynsfullhet. Han såg på människan och han visste
hur andligt skröplig hon ofta var utan all egen förskyllan, och han stod själf högt
öfver dagens små egennyttsstrider och bestyr.
Vi sörja vår Gabriel därför att han var oss ett så lysande föredöme. Han
visade att äfven en från oss därnere, från den arbetande klass, som midt i
kampen för ekonomien får kasta i sig en kunskapens brödkant, kan stiga upp och höja
sig äfven öfver dem, hvilka ständigt haft kunskapens frukter som en väl dukad
desert på sitt hvardagsbord. Han upprättade vår klass och han vördas därför af
oss alla.
Han var banérförare i vårt tåg emot solen och han har själf därom sjungit:
Allt det ädla, som drömts om i människohåg,
uti solen fått form under åren.
Där det ringlar sig fram proletärernas tåg
växa lifslustens blomster i spåren,
Se det tindrar i blick och det sjuder i sinn’
när de störta, förnedringens fästen.
Där förhoppningens vårvarma sol tränger in
jagas pinan ur fattigmans nästen.
Det är uppåt vi vilja, till kullarnes krön,
att i solljus se nejderna glimma.
Till att skåda hur världen är bländande skön
i uppvaknandets vårliga timma.
Det var uppåt han ville och det var uppåt han ville visa oss andra. Han
kom själf upp till de höga boningarna och vi hedra hans minne med att söka följa
i hans spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
