Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - En man från den svenska socialdemokratiens genombrotts- och utvecklingsår. Af C. N. Carleson - Stort at dö for ædel sag. Af Nils Tomte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan gåpåare som K. M. Ziesnitz, räckte till för arbetarerörelsens flesta, alltmera
olikartade områden. Sterky var, om någon, en central gestalt i partiet och rörelsen.
Om än hans namn ej kanske syntes så ofta i dagspressen som andra i partiet
mera framskjutne mäns, så visste de inom rörelsen, som måste ena, samla och
ordna de små, otaliga kolonnerna för den stora, gemensamma uppmarschen, hvar
de hade och alltid hade den man, som var redo och i stånd att bistå med råd
och dåd. En arbetarerörelse som omsider ger respekt är ett mosaikarbete,
där de många små delarne ej genast observeras. Det är en mosaik af
tusendens bekymmer och ansträngningar, af hundradens tankemödor, af offentliga och
enskilda konflikter. I ett sådant arbete har Sterky varit den duktige arbetaren och
på samma gång en organisationens konstnär, som aldrig förlorade ur sikte den
helhetsverkan, som slutligen skulle blifva mödornas lön och resultat. För
utomstående är det oftast svårt att fatta betydelsen af en sådan verksamhet i en
jäsnings-periods formgifning — en framtid skall bättre skatta den. Den har likväl haft sin
ofantligt stora betydelse för den svenska arbetarerörelsen — och gu’ nåde den tass,
som i detta stycke störde Sterkys cirklar!
Men detta är ju bara loford, hör jag läsaren säga. Ja, väl är min skildring
färgad af personliga sympatier — men hvad skall man säga inför minnet af en
man, som var godheten själf? Och humor hade han till råga på allt och hur han
älskade lifvet, denne ungdomlige man, som måste gå bort i sin kraftigaste ålder!
Vett, frimodighet, öppenhet och glädje voro deviser på hans trygga, breda
personlighet. Hans rika boksamling stod ej radad kring hans väggar för syns skull och
hans frodiga korpus satt ej i vänners lag för syns skull, snarare för »syndens».
Glad, god och öppenhjärtig skall människan vara och därför var han städse af
åskådning och till naturell en obarmhärtig och grym fiende till »den fördömda
behofslösheten». Ut och upp ur proletär lifvets mörka och kvafva skrymslen, ut med
blicken mot jordelifvets skönhet — det var en tro, som aldrig svek honom. Och
till denna tro hade han en så mjuk och varm hand.
När nyligen på två-årsdagen efter hans frånfälle ett monument aftäcktes på
hans graf å den vackra »Lindhagens kulle», så stod helt visst för den där samlade
skaran af många af hans stridskamrater klarare än någonsin hvad de och
arbetarerörelsen mistat i Fredrik Sterky. En sällsynt man i en inom våra klippstränder
hittills aldrig sedd rörelse, en ny rörelse med nytt folk och nya tankar. Ur
granitklippan vid stormande haf var vården sprängd, en själ af ärlighetens och viljans
granit var mannen, hvaröfver den restes.
 |
Stort at dö for ædel sag, Heltemod i rög og damp, |
| Nils Tomte. |
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
