Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Då sången tystnade... Af Leisa Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sfogens gäster, sångarbarn från fytmlen. —
Så t tusen år ljöb sången ostörb,
(Senom stilla, alloarsbjupa sfogar,
Bygganbe emellan jorb od? fytmmel
Stig af toner, bro af fyarmonier,
Då fom mänsfan ... 2tfbilb af bet ljögsta,
ZHen en afbilb, som sitt ursprung glömbe,
^ör att tro sig oara alltings fjerre.
Sfogens jättar sfälfbe, sångarsfaran
(Sömbe sig i sfygg od? ängslig tystnab,
(Dfoerallt bär mänsfobarnet framgicf,
€y bet förbe meb sig tusen böbar.
3 bess spår gid oålbet, böb gaf l?anben,
Själfca bliden r>ar en pil, som bräpte
Cif, som ägbe lifa rätt till jorben.
Slut oar ursfogsfriben, tempelsalen
Blef en tummelplats för grymma lustar,
Cofsång byttes uti l?opplös jämmer,
Bron af fagra toner refs i styden.
m
De, ben bag, bå sfogens sånger störbes,
Då naturens gubstjänst blef till flagan;
De, att mänsfan så sitt ursprung glömbe.
Setsa Jä>c0atfftu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
