Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Något om frågorna för dagen. Af J. A. Davidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staaff och Branting, som densamma remitterades till statsutskottet den
14 Mars detta år.
En annan politisk fråga, som äfven mycket debatterats under det
gångna kvartalet är lagförslaget om arbetsaftal mellan arbetare och
arbets-gifvare. Som bekant tillsattes förlidet år en komité, bestående af en
landshöfding, en bruksegare och fem andra »öfverklassare», för att
utarbeta ett förslag till lag i nämnda syfte. Det låg emellertid i sakens
natur, att en sålunda sammansatt komité i främsta rummet skulle komma
att tillgodose arbetsgifvarnes intressen, och detta framgår äfven med tyvärr
alltför tydlig önskvärdhet af denna komités betänkande. Komiténs arbete
synes nämligen hafva gått ut på, att söka omintetgöra arbetarnes hittills
enda lagliga vapen i kampen mot hänsynslösa och snåla kapitalister,
nämligen strejken, hvilket bland annat synes af den bestämmelsen, att,
»om arbetare utan laga skäl(?) upphör med arbetet», skall han straffas med
böter från fem till två hundra kronor eller dermed jemförligt fängelsestraff.
Det har också ej uteblifvit skarpa protester mot detta lagförslag
från arbetarepartiets sida, ja, man har från detta håll rent af stämplat
det såsom en »Åkarpslag N:o 2», och vid en del fackföreningsmöten
har man efter diskussion af komiténs betänkande i resolutioner hemställt
till regeringen, att den måtte uppdraga åt en ny komité, hvari halfva
antalet (rättvist nog!) utgöres af representanter för arbetsklassen, att
utarbeta ett mera opartiskt och tidsenligil; förslag till lag 0111 arbetsaftal
mellan arbetare och arbetsgifvare.
Man skulle kunna säga, att 1901 års riksdag framför allt var
»löftenas riksdag». Den lofvade, att »tilläggsbevillningen»,
värnpligts-skatten, skulle komma att från och med nästa riksdag uttagas progressivt
af de mera burgna klasserna, den lofvade en ny krigslagsstiftning, den
lofvade äfven den allmänna oeh lika rösträtten. Huru har nu
innevarande riksdag infriat dessa storartade löften? Ännu är det kanske
för tidigt att döma, men i ett fall har den åtminstone svikit de flestas
förväntningar, nämligen i fråga om »rösträttsfrågans lösning», ty den
kongl. rösträttspropositionen har ju allmänt betecknats såsom ett komplett
»fiasco». Ännu i dag gäller, liksom fordom på Pauli tid, sanningen af
de orden: »Förliten Eder icke på furstar, ty de kunna intet hjälpa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
