Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rösträtts-»garantier» — fåfäng möda, text af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står då intet annat än att försöka med många små, hvar för sig relativt
klena band, när det inte längre kan bli tal om de grofva kedjorna.
Det vore synd att neka att de göra sitt bästa.
Regeringsprogrammets tänjbara allmänna konturer söka de fylla ut i sin riktning
så långt på något vis är möjligt. Allmän rösträtt skall det heta —
eljes var det icke värdt att alls sätta fram anrättningen inför det
för-dömdt obstinat vordna svenska folket, det har man klart för sig — men
en allmän rösträtt, hvars förnämsta kännetecken är att den icke är
allmän. Pänningstrecket måste uppgifvas, visas ut genom dörren med
stora gesten — men bjudes samtidigt välkommet åter genom
bakporten. Ty vi här i Sverge skola få en allmän rösträtt af ett hittills
alldeles okändt slag, en som är förbunden med kraf på betalad skatt
till stat, kyrka och kommun — tacka gud att man inte också begär
intyg att man som »ordentlig» medborgare sörjt för sin egendom genom
brandförsäkring och för sina närmaste genom lifförsäkring!
Man vill nämligen gallra ut, så att bara »de ordentliga» få
rösträtt. Ingenting vore mera plausibelt — om det funnes möjlighet att
uppställa något ordentlighetsstreck, som träffar alla lika.
Tillnärmelsevis må detta gälla om värnpliktens fullgörande. Också se vi att den
»garantin» möter minst invändningar, Oaktadt den nog kommer att
vålla trassel; tänk hur svårt redan nu hrr kompanichefer ha att föra
rullorna rätt, så att folk inte blir bötfälda för försummelser, som de
aldrig begått.
Men skatterna! En vivör, som icke gör samhället ett uns nytta,
bara lefver om på frukterna af andras arbete, har ju ingen
svårighet att mellan två fester skicka ett bud att betala skatten. En
arbetare, som knogar och stretar i dyra tider, men har stor familj
eller för en tid blir arbetslös, kan mycket lätt komma i den ställning
att det blir honom omöjligt att klarera hela skatten. Och genast är
han på restlängd och där förblir han, tills kommunen formligen
efterskänker skattebeloppet, hvilket kan dröja många år efter! Och under
hela denna tid är han som medborgare undermålig, får icke räknas
med i sitt fosterlands angelägenheter, fastän han fullgjort sin värnplikt
och alltjämt betalar den tyngsta delen af skatterna, de indirekta, hvilka
nu lyckligen drifvits därhän att vi kunna sjunga om gamla Sverge som
»det dyraste land på jorden» i helt annan bemärkelse än den poetiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
