Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Rösträtts-»garantier» — fåfäng möda, text af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där ingenting finnes att taga, där har äfven kejsaren förlorat
sin rätt, heter det. Men för Sverges uppbördsväsen gäller icke denna
sunda förnuftets regel. När utmätningsmannen konstaterat
medellöshet, så drages icke däraf den enkla slutsatsen, att den direkta
skatten varit för hög och bör korrigeras ned mot nollpunkten,
hvarmed saken skulle vara klar. Nej, den som icke förmår betala anses
som en tredskande, hvilken visserligen ej för tillfället kan åtkommas
men som på intet vis får släppas. Han föres öfver på restlängden
och straffas där med mångårig förlust af medborgerliga rättigheter,
därför att han icke mäktat fullgöra hvad de allvisa
taxeringsmyndigheterna väntat af honom.
Och denna avita anordning vill man nu drilla in i den nya
rösträtten och förgylla med det höga namnet allmän rösträtt! Nej,
pän-ningestreck blefve det fortfarande, lagdt i godtyckliga
taxeringsmyndigheters hand. Ty intet vore enklare än att hissa upp arbetarne på en
ort till skatter, som endast ett fåtal af dem rådde med att betala; så
vore man af med alla de andra som valmän!
Dock — äfven den svenska arbetarklassen har begynt känna sin
styrka, och den har redan börjat frigöra sig från band af gröfre slag
än de finurligheter man nu söker snärja den i. En klass, som själf
är i färd att resa sig mot okunnigheten, den bindes ej med de
»röst-rätts-garantier», som äro på modet vid alla konservativa och allt för
många liberala valmöten i nådens år 1902. Sveket är genomskådadt.
Den allmänna rösträtten, ren och enkel, »utan några sådana
inskränkningar och förbehåll, hvarigenom någon klass af oförvitliga
medborgare fortfarande skulle förbli rättslösa», den skola Sverges arbetare
icke släppa.
Två fuskförslag i rösträttsfrågan äro redan sända till den eviga
hvilan: regeringens af 1896 och regeringens af 1902. Må hr Boström
noga se till att 1904 vi få från hans hand ett förslag till lösning, som
kan ske med den svenska arbetarklassen, icke mot densamma.
Godmodig är förvisso jättegestalten på vår teckning — men kom ihåg att
han har krafter också, och att han vet hvad han nu har ra# att kräfva!
HJALMAR BRANTI NG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
