Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Där Petter huserat, af Sven Linnborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en röfvare huserat. Hans ville göra sig kvitt rikedomen, ty den brände
i händerna.
— Det tassade i snåren — Hans fick ett slag i nacken af en sten.
— Finnkorpen, Mattis Mörk, slungade en blodig sten utför bärget,
ner i ån, samlade ihop pängar och värdepapper och bar Hans utför
bärgbranten, som vätte ut från byn. Inne i en grotta, knapt så stor
som ett bränvinsfat, gömdes Hans, och mossa krafsades för öppningen.
»God natt, kamrat», mumlade Finnkorpen, mörk i synen. »Du har
fått det bäst du, som du nu har det. I sällskap med Lisbet har du
nu bättre än alla uslingarne som måst lefva. Hade du fått lefva, då
hade du blifvit kung i vår armé — vi, som skulle betala bolaget med
ränta på ränta all den helvetes sådd, de strött ut öfver vår bygd. Hans,
jag har tagit ditt svärd och värre skall det blixtra, än hämndens på
domedag, du. — Gud frälse vår själ, Hans!»
Finnkorpen lopp kvick som vinden bort från denna förödelsens
styggelse. Han dref hit och dit som det onda samvetet, utan rast och
ro. Han dref hemåt, till sin egen hembygd.
Han visste af gammalt, af fäderna, som varit soldater i konungsliga
arméer ute i krig, att om han gömde sin röfvade skatt i en viss trakt
där hemma, så skulle trollen där dela rofvet och föra väsen i bygden
och locka andra fredlösa, som ock smögo kring där och dolde brott,
att rafsa åt sig en del. Han skulle där förföljas af allt Hälsinglands
skrock och trolltyg intill den dag, då han skulle få gå samma väg som
Petter och Hans, hvars skugga han ibland såg skymta, hack i häl,
grinande, hotande. Lätt var det att gömma sig och allt det onda,
Mattis varit med om i lifvet, men figurerna, fantfigurerna, de lif, han
med sina trollkonster sopat från jorden, för dessa bäfvade nu Mattis.
Bärget där väst på Delsbo skogar var ett bra gömställe, men fullt med
pina och skrock och ofred och ridande troll, som refvo och sleto i
Hälsinglands befolkning, som gjort, gjorde oeh komme att göra ondt.
Kuseligt var vädret nu på hösten, kuseligt var det att lefva, men
Mattis ville lefva för att hämnas, hämnas orätt och orättfärdighet, som
en gång i sin ungdom, då han varit religiös och önskat mänskors barn
lefnadens bästa gåfvor, men blifvit vred en gång på bolaget, knäckt en
skalle och svurit sin själ åt den lede*. — Han gömde nu sin skatt inne
i Hälsinglands vildmark, dit knapt en fot vågat^sig för vättar och
träsktroll och urväder och dunder och brak i rasande rej inne i bärgen.
Djupast inne i denna trakt visste Hälsingsfolk, han fans, men i
Pingst fans Finnkorpens kropp ligga med vårisen på träskvattnet
söndersliten.
Än i dag dra alla de skogsfinnar, som gjort ondt, inåt den
trakten för att gömma sig för rättvisan och för att finna Finnkorpens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
