Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Arbetarne och vivisektionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professor Cyon skrifver i sin bekanta »Metodik» för vivisektion:
»Den läkare, som talar med af sky om djurplågeriet vid fysiologiska
försök, torde böra erinra sig huru ofta han ordinerat högst
vedervärdiga och ej alltid ofarliga medel för sjuka, för att vinna några
upplysningar om deras verkningar. T. o. m. mången kirurgisk operation
företages ej så mycket för att bota den sjuke, som för att gagna
vetenskapen».
Af betydelse är också att Läkareföreningens tidning (Aerztliche
Vereins-blatt), det tyska läkareförbundets tidskrift på sidan 324 af årgången
för 1900 uttalar en varning, hvari de föreståndare för kliniska och
andra vetenskapliga anstalter, som antingen själfva eller såsom
assistenter anställa experiment på människor och djur, hvars resultat
offentliggöras, »enträget tillrådas att ej göra anledning till läkefientliga
angrepp.» »Icke fullt otadeliga saker hafva verkligen förekommit, på
hvilka vi här ej vilja närmare ingå».
*
Hur skola vi förklara experimenten på människor?
Den som planterar ett träd, måste taga frukterna sådana de äro.
Den, som uppmärksamt följt med vår framställning förvånas ej öfver
att djurförsöken ej äro tillräckliga. Liksom en kemist, som vill
studera kopparens egenskaper, måste göra sina experiment med koppar
och ej med järn, kan ej häller läkaren slutgiltigt lära känna människans
sjukdomar och deras botemedel på kaniner, grodor och hundar.
Professor Cyon säger: »Det är nödvändigt att man låter gjorda
iakttagelser endast gälla för det djursläkte, som varit föremål för
experimenten.» (Methodik i fysiologiska experim. och vivisektion,
Gies-sen 1876 sid. 502).
Professorn Dr Groenow vid universitetet i Breslau säger: »Det
enda ovedersägliga beviset för patogeniteten hos en bacill är
in-ympningsexperimentet.
Experiment på djur bevisa dock intet med afseende på
människan.» (Archiv fur Leipzig 1901, Band 52 sid. 49).
Dr P. Römer, äfven vid universitetet i Breslau, säger: »Det är illa
bestäldt med hvarje på djurexperiment grundadt förordande af någon
ny läkemetod, om man ej vid sidan däraf kan ställa resultaten af dess
användning på människor... (Archiv fur Ophthalmol. Leipzig 1901
Bd 52, sid. 130).
Således, den som förmenar att marterandet af tusentals djur
knappast kan tagas i betraktande, då därmed afses att rädda
människo-lif, kan genom vivisektorers egna bekännelser öfvertyga sig om att
hans uppfattning är ohållbar, ty lärdomarna af vivisektionen äro ej
blott i sig själfva felaktiga, utan också till följd af den stora skilnaden
mellan människor och djur alls ej användbara »för att rädda
män-niskolif.» Det finnes godt om uttalanden som bestyrka detta.
En forskningsmetod, som alltid endast frågar efter vetandet
aldrig efter samvetet, kan lätt föra till samvetslöshet. Om moralen ej
får hafva ett ord med i det vetenskapliga laget, då blifva ei häller ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
