Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Kvinnornas världsförbund för fred, af Fanny Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i de den högre societeten tillhöriga familjerna, och som i skolorna ger
sig uttryck i försvarsfester och insamlingar till pansarbåtar etc., hvilket
allt väcker barnens krigsentusiasm. Äfven talade hon om
nödvändigheten att bättre historiska böcker anskaffades för undervisningen, i hvilka
icke krigiska idrotter förhärligas på bekostnad af fredliga värf. Skola
och hem råka nu ofta i konflikt, och barnet, som är mer böj dt att lita
på föräldrarnes omdöme, uppreser sig mot skolan. En mindre krigiskt
sinnad lärjunge blir ofta utskrattad af sina kamrater och beskylld för
feghet. Må därför barnen lära sig förstå, att mod ej blott förvärfvas på
slagfältet!
Hon yttrade sig äfven i frågan: Hvad kunna vi kvinnor göra för
att verka i fredens tjänst? Hon säger, att fredsidén skulle upphöra vara
en utopi, om vi kvinnor alltid hade den framför oss, i hemmet, skolan,
i salongerna, i umgänget med människor. Men vi sakna så ofta
moraliskt mod att säga vår mening inför våra motståndare. Vi ega icke rätt
att tiga, då vi kunna så ut goda frön. Vi böra aldrig frukta för att
uttala en mening som är olik vår omgifnings, och hafva vi blott omvändt
en enda att fatta fredens betydelse, hafva vi ej talat förgäfves. “Jag
talar icke“, sade hon, bland annat, “om kvinnor som jag, till hvilka
ingen lyssnar, och hvilkas plats hufvudsakligen är i hemmet; jag talar
om hustrur till riksdagsmän, diplomater, militärer, om kvinnliga
publicister, läkare, advokater, om alla dessa kvinnor, som i våra dagar hafva
tillfälle att göra sig hörda. Hur många hustrur haf\*a ej omvändt sina
män och därigenom ingripit i världshändelserna. De hafva framkallat
blodiga krig; må de hädanefter åvägabringa världsfreden!“
Den tredje frågan, hvari fru Fraenckel begärde ordet, var frågan om
internationella språk, hvilken icke medhanns och därför uppsköts till nästa
kvinnliga fredskongress.
Under en af kongressdagarna inbjödos vi af staden Paris till ett
besök i Hotel de Ville, där en splendid fest ordnats för vårt mottagande.
Municipalrådets vice president, M:r Escudier, framsade följande tal:
“Mina damer! Jag har den äran att framföra municipalrådets vördnadsfulla
lyckönskningar. I förtjänen dem som kvinnor och äfven med anledning af den ädla sak,
för hvilken I sträfven.
Kvinnovärf är dagens fråga. Somliga berömmes, andra tadlas. Eder sträfvan,
mina damer, icke blott undgår all kritik, utan väcker allmän sympati.
Att arbeta för att kväfva hatet, mildra sederna, utbreda fredstanken, detta är
hufvudsakligen kvinnans uppgift, detta är hennes historiska roll, hennes kallelse.
Vid hvarje tidpunkt och i hvarje land hafva kvinnorna varit sin tids sabinskor.
Om de icke lyckats så ofta som de bort att skilja de stridande, hafva de dock
alltid genom sitt välgörande inflytande mildrat stridens följder. Till och med i de mest
barbariska tider har kvinnans dygd slipat bort råhet och våldsamhet hos deras manliga
följeslagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
