Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - En historia om det som är starkare än döden, af Saxon - Allt, af E. L–n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än hon kunde ge mig kärlekens lycka, hur strålade hon icke! ’Jag har
vunnit dig på nytt, älskade!’ sade hon . . . Så gick lifvet. Helen
Marston dog, och vi lykte hennes ögon. Min hustru dog, och jag lykte
hennes ögon. Jag sålde min fabrik och gaf hufvudparten af min
egendom till samma vackra ändamål, till hvilket Helen Marston donerat sin
förmögenhet — till ett institut, som har till uppgift att släcka massornas
törst efter skönhet. Och så sökte jag platsen här. Ty jag ville ha något
att göra, samtidigt att jag var nära stoftet af henne, som var min halfva
själ. Naturligtvis ansågs jag ha blifvit fnoskig af sorg efter henne, men
jag var ju ej farlig för min omgifning, och jag lofvade att använda alla
kustodssysslans inkomster till kyrkogårdens försköning och till dess kyrka.
Det var mig följaktligen ej svårt att få min ansökan bifallen. Här först
lärde jag mig förstå, huru högt jag älskade henne, och nu lefver jag
med henne i ännu starkare grad än då hon hörde till de dödlige. Min
bostad utgör endast en förvaringsplats för en samling minnen af henne.
Hvarje min handling af någon slags betydelse föregås af en slutledning,
hvad hon skulle tänkt därom. Och så är jag naturligtvis öfvertygad
om att träffa henne efter döden, som jag tror vara blott en ingång till
lifvet. Det, som fröjdar flertalet människor, har intet värde för mig, men
ändock njuter jag af tillvaron — framför allt det i densamma, som hon
höll kärt. ’Det vore tungt, älskade’, sade hon på sitt sista, ’att gå^bort
från dig, om jag icke visste, att vi öfvervunnit allt’. Och så gick
hon öfver floden — icke ut i det ovissa, ut i det mörka men in i ljuset,
in i förklaringen. Kärlekens rikedom strödde hon omkring sig under ett
långt lif. Först sedan hon är borta förstår jag dock fullt detta undrens
under, som är starkast af alla makter i världen — starkare än lifvet,
starkare än döden. “
Hllt
Ikärlefe är en luft,
som svalkar
våra fealla bjärtan
ocb gör bent mjufea
såsom vaj.
våra beta pannor
i lifvets strlöer,
sorg ocb nöb.
IRårleft år en våg,
som sfeöljer
våra våsen rena
från själfvisfebetens
tunga ös.
JSlomman af vårt lif
är kärlek.
Enbast ben ftan sfeapa
en glåbje, som är
ren ocb sann. e. e-«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
