Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två omvändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är du eller Lotta slarvig med lyset? Jag
tänder aldrig ljus.
— Hur mycke kan du ha egentligen? Inte för
att jag är nyfiken, men när en på sätt och vis
ansvarar för koffertarna, borde en väl ha reda på
hur mycke ansvar en har tagit på sej...
— Nej du, Eriksson, nyfiken är du! Men vill
du vetat så har jag pengar och kläder i den ena
och sprit i den andra. Lägg du näsan i din
blötbalja men stick’na inte i mina affärder, för då
flyttar jag, så mycke du vet det.
Eriksson suckade.
— Suckar du igen, din beckängel? Ta dej en
sup och håll dej till ditt. Du sitter inte i sjön så
länge jag och Fridolf lever. Nöj dej med det!
Och med Fridolfs matsupar och kaffekaskar
dövade skomakaren samvetet som stundom ville
vakna, men hölls halvsovande av snikenheten, som
de mystiska koffertarna väckt i hans förr så rena själ.
Nu ha vi alltså sett följande demoner smyga sig
in i församlingen: avundsdjävulen, högmodsdjävulen,
spritdjävulen och snikenhetens djävul! Den första
hade genomsyrat templet, de tre sista hittills
skomakaren och två av de sista hans hustru.
Hittills hade Eriksson haft ett högt anseende som
talare på bönemötena och i templet. Han hade goda
utförsgåvor och en stämma vari sorgsen botfärdighet
och tyngd under syndaskulden vibrerade så rörande
att tårarna ovillkorligen måste strömma ur åhörarnas
ögon. Vid begravningsmåltider var han den som
läste från och till maten och han upprepade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
