Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skeppar Vesterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vind. Han kom för ifrån igen å slog back på alla
toppar. Då gällde dä att få skutan undan vind igen.
Kapten skrek: — Lägg å märsfallena! Jag sprang te
stormärsfallet, förste styrman te förmärsfallet. När
kapten hade sjungit ut dä sista, så skrek han: — Kom
ner ifrån väders! Skutan kantrar!
Dä va inte å tänka på å göra fast längre. Hon
la under lästången å dä såg ruskigt ut. Pojkarna i
riggen lag av för rund långs bardunerna ner i däck.
Skutan föll av så småningom, å innan hon hade
kommit undan vind, va hela byn över. Dä var jäklar
i min själ å flickan på min arm å tre kronor i mitt
svenska hjärta liv i luckan den gången, Engström!
Han hör välan på?
— Ja, Vesterbom, dä ä vackert! Gå på bara!
— Gå på? Dä va å gå på den gången. Dä va
annat än å ligga så här som nu i ett dike å fiska sik.
Men han ä kanske sömnig, Engström? Ja kan inte
hjälpa, att ja ligger å dillar så här. Men ibland
kommer dä för mej att ja inte passar inomskärs.
Å så ä ja ogift. D’ä ett helvite! Men di säjer att
dä ska va ett helvite å va gift mä. Ja saltar min
sik å äter honom ensam, men ibland tycker ja att ja
skulle villa höra barnskrik. Ja hadde förstås en
ungdomsflicka, men ho kom i beknip å ble lurad
å en tullare.
— Men kan inte Vesterbom ta reda på henne?
Dä säjs ju att gammal kärlek inte rostar.
Här rapade Erikson vällustigt i sömnen.
— Ska ja berätta som dä ä, så ä dä allt ja som
underhåller henne å hennesas karl. D’ä ett kräk som
ä i tullen. Di suger ut varenda slant ja förtjänar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
