Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När jag förlorade mina guldbågade glasögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett hjärta och en hjärna fortfarande fungera i sina
söndersargade fodral.
Well — jag förlorade naturligtvis i bondtolvan
liksom över huvud taget i alla spel. Jag ligger inte
åt korthållet. Men jag minns segrar på andra fält.
Inne på mindre farvatten blev det som att segla
i hallonsaft. Jag kom till Stockholm och köpte en
monokel, som nu hålles fast vid det jordiska av min
tillvaro medelst en stark tjärad ända. På vägen till
mitt hotell mötte jag en gammal vän, en sjöman, för
vilken jag berättade förlusten av ett av det viktigaste
av mina karaktärsdrag, de guldbågade. Han svarade:
— Fan — blåst, inte var det blåst att tala om! En
gång i Spanska sjön, på en P and O-båt, blåste
emaljögat ut på en engelsman. Han hade ingen träull eller
något liknande att fylla hålet med, men hans fru
var praktisk. Hon tog ett plommon som hon gömt
från middagen och det satte hon in i mannens
kranium. När han kom ned till frukosten måste alla
dom, som ännu inte voro sjösjuka, störta upp på
däck. — — —
Men sjömän överdriva alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
