Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidelberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över Karl Theodors Brücke och strövat västerut längs
Neckars södra strand, passerar jag offentliga
byggnader och privata, inredda till lasarett. Och utanför
på balkonger och trädgårdar ligga unga män,
gipsade och lindade i vadd och bindor, bleka som döden
under solens ljuvliga strålar. Läkare i vita rockar
röra sig tysta mellan sängarna. Och rödakorssystrar
gå ljudlöst fram och åter med underliga tingestar i
aristokratiska händer.
Något av djup sorg griper mig, något av en mig
hittills obekant rörelse, men samtidigt födes i mig
en ny blick på kriget och dess moral, som måste vara
högre, stå långt över den kristna och borgerliga
Slå-mig-på-den-andra-kinden-moralen,
Älska-din-nästa-som-dig-själv-filosofien. Varför bedja prästerna för
sitt lands seger och önska död åt bröder av annan
ras?
Efter detta krig måste komma en mera påtaglig
och mindre naiv moral, som icke har med
kristendomen att göra, en moral som räknar med reella
värden och icke med fantasier om Betlehemsstjärnor
och tusenåriga riken. Den nya tidens Messias blir
en herre med muskler och klar hjärna, en man av
stål, som ej låter sig törnekronas, vilken förnedring
icke ens den lägsta graden av gudomlighet borde
tillåta.
Detta tänker jag och går in på Gasthof zum
Ritter, ty jag ville njuta i detta härliga renässanshus.
Där sutto gamla betänksamma herrar och talade
halvhögt om kriget — om Italien. Jag råkade sitta i något
av det stora rummets många foci. Jag lyckönskar
icke Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
