- Project Runeberg -  Hemma och på luffen /
57

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidelberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att intet fanns sådant som det tyska
bajonettangreppet. När fransmännen och i synnerhet turkos och
negrer sågo tyskarna sätta på bajonetten och rusa
fram, blev allt vild flykt.

Alla åtta försäkrade att de icke känt det slaget
rädsla, som man hört talas om — och de hört talas
om — från föregående krig. Ens självbevarelsedrift
blev så plötsligt vaken och stark, att man helt logiskt
insåg att anfallet var det enda möjliga. Och när man
efter en stunds halvt medvetslös yra befinner sig
stående, kippande efter andan och utan någon synlig
fiende, vill man bara ha vatten och en pipa eller
cigarr. Och sova vill man, men den känslan kan
övervinnas. Man blir fatalist och känner, att man är
medverkande i något viktigt och nödvändigt.

Men det värsta var lössen. Tyskarna hade ju
haft minst av den sorten, ty bakom linjerna fungerar
deras hygieniska apparat på ett beundransvärt sätt.
En av mina åtta nya vänner försäkrade, att då hans
bataljon efter ett allvarligt handgemäng erövrat en
fransk skyttegrav och så småningom kommit lugn
efter stormen och manskapet fått lägga sig ned och
somna på halmen som täckte gravens botten, kunde
man ösa löss med händerna. Allt krälade av löss.
Man lade sig och somnade lugnt efter välförrättat
arbete på denna rörliga och intensivt levande madrass
— tills tröttheten var över och klådan började — — —

Automaten spelar igen och jag dansar med
värdens dotter, en unge på fem år. Invaliderna slå
takten och sjunga med. Och när jag tröttnat, sätter en
enbent ungdom ifrån sig kryckorna och hoppar med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:07:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/luffen/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free