- Project Runeberg -  Hemma och på luffen /
59

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heidelberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Mot sådana löss finns ingen immunitet. Jag
tror till och med att de som trott sig vara immuna
lida mest, ty på dem störta sig lössen — — — ah,
ni menar sådana där vanliga löss i fredstider, herre
gud, det är ju inga löss, det är ett kärt sällskap, som
man inte kan undvara. Men jag tror verkligen att
jag inte har några krigslöss kvar — — — jag blev
glad därför att ni inte är rädd för mig. Och nu
skickar ni mig ett kort till min bataljon om tre
veckor! Inte sant?

Vi byta adresser och han dyker in på en gård och
försvinner i en mängd haltande, hoppande,
stapplande, rökande och sjungande hjältar.

Stadtgarten! Jag dricker min kvällsejdel där.
Stadsorkestern spelar, av kriget förminskad med två
tredjedelar. En ung officer sitter ett par bord ifrån
mig. Han har lagt sina kryckor på en stol på andra
sidan bordet. En hög officer kommer med sin fru.
Den unge — med järnkorsets första klass under hjärtat
— hoppar upp och står i stramt givakt på sitt enda
ben. Han vacklar icke. Han gör oklanderlig honnör,
men svettdropparna pärla och glänsa på hans panna
i skenet från båglamporna. Den gamle vill tvinga
honom ned och lägger en farbroderligt kamratlig
hand på hans skuldra. Han står stram som en linjal.
Och först då förmannen befaller honom sätta sig, gör
han det. Jag har alltid haft aktning för disciplinen.
Och jag lägger en erfarenhet till min andra i den
vägen. Den där pojken representerade i det
ögonblicket ett folk och ett folk som har fröet till segern
i sin självtukt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:07:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/luffen/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free