Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsman Däfverts Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nu får ni gå i selen med detsamma, farbror,
för folket måste ha kvällsmat, sade kapten, sedan
hälsningar och utläggningar undanstökats. Det här
ska ni väl kunna greja opp, fast ni är gammal.
— Var lugn du, pojke! Bara ja har ordningar
å va mä, så ä ja som den värste kokfru, försäkrade
Däfvert. Men d’ä inte så mycket för matens skull
som ja följer mä, utan för å komma te Stockholm.
Ja har inte vart där på över 30 år, å ja har liksom
en bekanting där, som ja måste ha tag i.
— Vad är det för en bekanting? frågade
kaptenen. Har inte farbror hört av honom på 30 år,
så kan han vara både död och begraven nu.
— Å, dä skulle liksom va mi fästemö på den
tiden. Nu ä ho väl gammal ho mä, kan jag tro, men
fruntimmer dör inte i första taget. Dä blir
käringpest bara vart hundrade år, å då dör bara en, står
dä i skreften.
— Jaså, farbror ska ut och fria på gamla dar —
ha ha ha!
— Jojomänsan, ditåt lutar dä! Här finns bå
hjärta å krafter.
— Det var mej en jäkla gubbe att ha doningar,
sade, styrman beundrande.
— Ja, och att vara stor i truten, kritiserade
kapten. Men raska på nu, farbror, för här är
hungersnöd ombord!
Varuppå gubben Däfvert krängde av sig
söndagskläderna, iskrudades några paltor av kaptens och
styrmans gamla och stod snart vid fyren, sedan han
invigts i paintryts hemligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
