Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsman Däfverts Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och på kvällen sedan han fått en ordentlig
sängfösare, dråsade han mätt och nöjd ner i kockens koj
i skansen.
I ottan seglade Hoppets Wälgång. Jag vill inte
beskriva resan. Gubben Däfvert skötte sig håll
rejt, gudarna voro välbevågna och efter en
lyckosam färd låg skutan vid sin vanliga kaj i Stockholm.
Lossningen tog sin början. — Efter fem dagar kom
kocken tillbaka från lasarettet i Östhammar,
ombyltad om skallen men frisk, och Däfvert vart
friherre. Det hade bestämts så, att gubben skulle få
stanna ombord, då det fanns en kojplats ledig, och
följa med på återresan för att bli ilandsatt vid
Svartklubben.
— Var faen kan gubben hålla hus om dagarna,
undrade styrman. Han går opp i svinottan
varenda morgon och kommer inte hem förrän vi ska ha
kvällsmat. Frågar jag honom, så bara muttrar han
och svär och säger att det inte angår mig.
— Å, han är väl ute och tittar på stan. Här
har blivit mycket nytt på 30 år, sade kapten.
— Ja, men han går och funderar på något
fanstyg, det ser jag, det. Arg och trött är han var kväll
och domderar i skansen, så folket är utledsna på’n.
— Äsch, låt gubben hållas! Gammalt folk är
alltid konstiga. Han går i barndomen, det är min
tanke.
— Hör du, kapten, sade styrman några dar
efteråt, gubben har inte varit ombord i natt.
— Va faen säjer du?! Det måtte väl inte ha
hänt honom någonting. Men vi lugnar oss väl tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
