Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsman Däfverts Stockholmsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kajutdörren slog igen med en ljudlig skräll. Därinne
tändes ljus. Så öppnades dörren, en man kom ut,
låste ordentligt, stoppade nyckeln i fickan och gick
fram till skansen. Även den medelmåttigt begåvade
läsaren torde redan ha gissat, att mannen var Däfvert.
— Gokväll på er, pojkar, nu ä ja här igen. Jaså,
I har redan skaffat? Hör du, kock, ge mej nyckelen
te penteriet, för ja ä sugen som ett schelett.
— Ja, ja vet rakt inte, om ja törs lämna ifrån
mej nyckeln, se! Dä har ja ingen rättighet till, se!
Va tror ni gubben säjer om dä?
— Äst du förbannad? Ta hit nyckelen, ellers
sätter ja fulslag på dej igen, din dåre! Tror du inte
att du får faen å kapten, om han får veta att farbror
hans har fått koja sugen, när dä ä han som svarar
för skuta?
Motvilligt drog kocken nyckeln ur fickan och
Däfvert larvade till kabyssen för att elda och sätta på
kaffe. Men han nöjde sig icke med kaffe. Han letade
fram ett par konservburkar och satte en stekpanna
på spisen. Det artade sig till fest.
Men om en stund drog stekoset i fina strimmor
föröver och några av dem letade sig igenom den otäta
skansdörren. Kocken och alle man vädrade
intresserat.
— Ta mej faen luktar dä inte biffstek mä lök!
Nä, nu går dä för långt!
Kocken rusade till kabyssen.
— Hörru tjyvgöbbe, vem har lovt dej å ta
gubbens konserver?
— Dä har han själv, ljög Däfvert med trohjärtad
blick. Dä va dä sista han sa: Hör I, farbror, sa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
