Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter en resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den böljande säden står vacker, fast det ofta är för
mycket vallmo och blåklint i den. Det går inte att
svälta ut Tyskland.
Och den germanska längtan efter skönhet i färg
tar sig ett bedårande uttryck just i de färger som
vallmo, blåklint och grönt skänka. Det är som musik,
mjukt och vackert, en vila för betraktaren, en triumf
för Skaparen. Ty utan ogräs skulle man icke kunna
uppskatta gräset, det livgivande och födande.
Berlin! Hotel Adlon, mitt emot Brandenburger
Thor. Jag måste anmäla mig i polisen. Jag tar en
automobil och lyder lagen. Och uppe i
poliskammaren tages jag i förhör av en typisk tysk fanjunkare
med germanskt helskägg och glasögon på näsan.
Jag kallar mig i passet skriftställare. Man ansåg i
utrikesdepartementet att det lät bättre än redaktör, ty
redaktör heter vilken murvel som helst. Fanjunkaren
frågar och jag svarar. Jag går lugnt och fint igenom
ekluten, befinnes ofarlig och oförhindrad att fortsätta
resan.
Jag har varit många gånger i Berlin, men denna
gång höll jag mig uteslutande till Unter den Linden
och Friedrichsstrasse. Och åtminstone tio gånger om
dagen stannade jag i den folkhop, som framför
Berliner Tageblatts fönster studerade krigshändelserna
på kartan. Den tyska linjen ändrade sig, ormade sig
framåt, sakta men säkert. Telegrammen duggade.
Folket studerade lugnt och gladdes utan
demonstrationer. Lemberg var det ord man hörde oftast i
trängseln. Och nu är ju Lemberg taget. Den ryska
ångvälten har blivit ett antikverat och nött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
