Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrafemåring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dag läste vi i någon tidning att en gumma i
en socken ett par mil från Eksjö nyss fyllt 105 år.
Min älskvärde och mycket impulsive värd — han
kunde ibland vara som eld i en raketkista —
föreslog genast att vi skulle göra ett besök hos gumman
och inom några minuter sutto vi i en släde väl
ombonade till skydd mot den ganska intensiva
februarikylan.
Jag skall alltid minnas denna färd. Ju närmare
vi kommo vårt mål, fylldes min adertonåriga själ av
något, som liknade fruktan. I varje fall var det en
stark reaktion inför något, som påminte om dödens
majestät, fast föremålet för vårt besök levde, ehuru
på gränsen till dödsriket. Det var mycket snö och
talrika harspår korsade varandra. Den känsla av liv
dessa spår ingåvo mig, stärkte i ännu högre grad
min obestämda fruktan för mötet med den gamla.
Jag anförtrodde denna tanke åt farbror Max. Han
förstod den helt och hållet. Men hans starka sinne
för humor kunde ej förneka sig.
— Och ännu mera liv verkar det, om du
föreställer dig, att det icke är många harar, som gjort
alla dessa spår, utan en enda hare, men en
vansinnig!
Bortblåst var för ett ögonblick all tanke på
dödens majestät, ty min fantasi hade fullt upp med
att sätta sig in i en vansinnig hares sätt att
uppträda. I förstun till den lilla torpstuga, där
105-åringen låg och väntade på döden, kom
ångestkänslan tillbaka en sekund, men försvann, då jag
stigit över tröskeln och befann mig framför den
gamlas säng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
