Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jerk-Matts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om armarna, sade han med tanke på sin ungdoms
kärleksäventyr.
— Förr i världen satt kniven löst, å när jag var
ung å di kom te mej i slaktartiden, så var ja inte
så noga om ett köttschok, brukade han säga, då det
var tal om slagsmål. Eller: kom mä mej i skogen,
ni bondkaniner, ja har risat ner folk förr!
Och läsare tyckte han inte om. — Läsare, d’ä
folk som faen har givi handpenning på!
Det var inte utan att han var åtskilligt vidskeplig
i likhet med sjöfolk och skärgårdsbor i allmänhet.
Vi sutto en gång i början av april på Lejet med
vettar ute. Jerk-Matts’ bössa var en gammal s. k.
svinrygg och han försäkrade att allt levande stöp
för hans skott. Två ejdrar fällde för hans vettar.
Jerk-Matts sköt, men ejdrarna flögo. Han sköt lugnt
ut sin båt, tog upp sina vettar och började utan ett
ord ro hemåt.
Jag ropade: — Varför ror Jerk-Matts hem?
Han svarade inte, utan rodde på.
— Slå en ormgadd i kolven på bössan — det
hjälper! skrek jag.
— Var faen ska en få tag i en orm just nu på
vintern? skrek han tillbaka. Men dagen därpå gick
han till båtsman Fånglina, som sades ha
svartkonstbok och stöpte över folk och var nära hundra år.
Sedan blev bössan bra.
Många så munviga och lämpliga auktionsutropare
ha väl icke funnits i Roslagen. En auktion fick aldrig
riktig fart, om icke Jerk-Matts förde ordet och skötte
klubban. För varje sak hade han en drastisk
anmärkning, tillräckligt burlesk eller ekivok för att falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
