- Project Runeberg -  Historisk och arkitektonisk beskrifning om Lunds domkyrka /
68

(1854) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

med karnisade tvärstenar; på hvilka tunnhvalf dana
betäckningen och uppbära en slät yttermur, som slutas
med en karnisad taklist vid 64 fots höjd öfver jordytan.
Rundelens betäckning liknar en halfkon; hvars fot
bekransas af tretton rösten med runda knoppar och fjorton
utspringande takrännor; allt med blybeklädnad.

Socklarne å tornen ha ursprungligen bestått af en
skråkantig grundsten och derpå en grof rundstaf samt
en Attisk bas. För öfrigt äro murarne lit- och invändigt
släta. Kring norra tornets östra norra och vestra sidor
sträcka sig små rundbågar; som på prydliga kragstenar
uppbära en fin rundstaf och en stor karnis; hvilka
tillsammans bilda en fortsättning af mellanskeppets
takge-simser. Öfver samma torns nedra båggång utspringer
en bandlist; som 2 fot hög består af en fin rundstaf
och en grof qvartstaf och derpå en skråkant.
Rundstaf-ven och skråkanten äro släta, men qvartstafven siras med
bladverk. Södra tornets motsvarande bandlister ha tillika
med båggångarna blifvit vid ofvannämnda förändringar
bortbrutna. Tornens ursprungliga betäckningar ha
troligtvis varit lågspetsiga med vattenfall åt alla sidor.

Hufvud- och bipelarnas grundform är aflångfyrkantig.
Alla hufvud- och två bipelare sträcka sig i vester och
öster, men de sex öfriga i söder och norr, för att rätt
öfverensstämma med sina föreningsbågar. Denna
grundform kan dock icke utan närmare granskning igenfinnas
i de två östligaste hufvudpelarna; af hvilka hvarje har
tie särskildta hörnsprång; som bildas af pilastrar;
hvarigenom deras bärningskraft ökas och deras grofhet
mildras. De två närmaste hufvudpelarne utmärka sig med r
dubbla pilastrar och derpå grofva halfkolonner åt
mellan-skeppet och med blotta halfkolonner åt vester. De
öfriga fyra hufvudpelarne, hvilka likna hvarandra, ha
halfkolonner å de smalare sidorna. Af bipelarna; som alla
sakna ofvannämnda hörnsprång; äro de tvenne östligaste
omkring dubbelt gröfre än de sex återstående, emedan
hufvudpelarnas afstånd äro vid de förra vida större än vid
de sednare. Hvarje af de östligaste hufvudpelarna in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:54:17 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lundadom/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free