Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Han begaf sig äfven till Rom och vigdes der af
påfven Nicolaus IV48). Denne öfverherde stadgade, att ingen,
som icke gifvit något till kyrkan erkebiskopen och
kanikerna eller som icke utfört någon minnesvärd handling,
fick, såsom vi ofvanför sett, inskrifvas i gåfvoboken,
hvilken åter icke fick utan erkebiskopens eller kapitlets
samtycke bäras ur sakristian. I Erik Menveds och många
andeliga och verldsliga herrars närvaro nödgades Jens
Grand före anträdandet till erkebiskopsstolen edligen
förbinda sig att icke bistå Erik Glippings landsförvista
mördare, som voro hans anförvandter. Då erkebiskopen,
hvilken bedref många stämplingar, ej ville, ehuru
uppmanad af påflige legaten Johannes, förnya bannlysningen
öfver ifrågavarande missgerningsmän, blef han af
konungens broder hertig Christofer 1294 gripen i sitt
residens uti Lund och insatt å Sjöborgsslolt på Seland.
Prosten i Lund Jakob Långe fick straxt derpå samma öcle.
Man berättar, att hertigen kortefter återkommit till Lund,
uppbrutit sakristian, bortfört alla klenodier och uppbränt
kyrkans bref och privilegier midti högkoret49).
Emellertid bekräftade konungen samma år kapitlets privilegier
och friheter50). Efter flere månaders hård fångenskap
lyckades del först prosten och sedan erkebiskopen att
1295 undkomma till Rornholm. Följande år begaf sig
Jens Grand till påfven Ronifacius VIII i Rom, hvarest en
lång rättegång mellan honom och konungen fördes.
Påflige nuntien Isarnus hitkom 1295, då ifrågavarande
besvärsmål undersöktes. Rättegången fortgick sedermera i
Rom och drefs af ombud å ömse sidor. Handlingarne,
som ännu äro i behåll, förtjena största uppmärksamhet.
Om konungen deri tillvitades många våldsamheter, så
har deremot erkebiskopen gjort sig skyldig till många
förgripelser. Det gränsar till det otroliga, att denne
öfverherde under sitt vistande utrikes yttrat i betydande
mäns närvaro, att han ej efterfrågade, om hertig Valde-
48) M. Matthias, p. 87—89. 49) Anon. Chron. Dan. in Script. Rer.
Dan. T. V. p. 626. Chron. Episc. Lund. in Script. Rer. Dan. T. VI. p.
627 . 60) Dipl. Suec. N. 1115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
