Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
rånare. Hvarken konungarnas skycldsbref eller påfvarnas
och erkebiskoparnas bannsättningar förmådde belt och
hållet afskaffa den gamla näfrätten. Magnus utgaf 1386
stadgar rörande kortjensten i kyrkan. Hufvudpunkterne
deri voro följande. Ingen, som icke vore studerad och
välfrägdad fick till vikarie antagas. Den, som
försummade sin tjenstutöfning, skulle enligt gamla stadgar
straffas. Den; som kallades till medhjelpare, behandlades
i händelse af försummelse såsom en frånvarande. Bättre
messeböcker skulle ligga på bordet midt i koret, efter
hvilka skickliga skolgossar och alla korsångare skulle
sjunga, såvida de ej voro lagligen hindrade. Kanikerna
borde stå i sina stallar och sjunga i de böcker, som de
hade framför sig, såvida de icke ville nedgå för att rätta
och leda sången. Under hvardagarna kunde man sjunga
hastigare, men under högtidsdagarna borde man deremot
sjunga långsammare. Sången skulle ledas och rättas af
kantorn eller hans medhjelpare eller i hans frånvaro af
sakristanen. Ingen oskicklig fick i sången deltaga. Man
borde lära sig i skolan att sjunga. Försummelse och
slarf i sången straffades af sakristanen. Den med hans
utslag missnöjde ägde att vända sig till erkebiskopen.
Sakristanen och korvaktmästaren borde i kyrkan hålla en
nattväktare, som biträddes af kryptans vaktmästare,
hvilken sednare derför skulle af domförvaltarna erhålla
särskild betalning. Ingen hvarken klerk eller lekman skulle
sig fördrista att fira någon årsbegängelse eller årsmot
eller bära någons lik i kyrkan utan kapitlets tillåtelse
eller särskild rättighet22). Erkebiskopen gjorde 1390
ett olyckligt fall från vindbryggan vid Åhusslott, hvaraf
han afled. Hans lik fördes till Lund och begrofs midt
på golfvet i kyrkan 23j. Hans liksten är af en rödaktig
marmor, 4-| fot bred, 8| lång, och den har i midten en
fördjupad sköld samt kring kanterna en ingräfd nästan
utsliten inskrift. Corylander läste den på följande sätt:
**) Dipl. Eccl. Lund. N. 82. 23) Chron. Episc. Lund. in Script. Ren
Dan. T. VI. p. 651, 632. och M. Matthias, p. 165, 166.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
