Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken. Kyrkans byggnadsförhållanden och märkvärdigheter under katholska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
då ett orgelverk 1626 uppsattes å tvärmuren, försedda
med tvenne mycket vanprydliga delfiner, De närmaste
fördjupningarne af de krönande plankorna siras med
kopparormen i öknen och Christi uppståndelse, hvilka
bildverk med dithörande svickelprydnader äro hållna i idel
barockstil och således tillsatser från nyssnämnda tid.
Den såkallade erkebiskopsstolen, som stått vid södra
sidan om högaltaret och nu står derbakom, bör icke här
förbigås. Den utgöres af tre enkla stolrum och liknar de
ofvanbeskrifna korstolarna. Högra ändan, hvilken saknar
gafvelstycke är afsågad. Ryggbeklädnaden består af tre
nichartade speglar, som åtskiljas af pilastrar. Vid sidorna
om och mellan stolrummen framtill uppstå smala
åttkantiga kolonner, hvilka ha höga knopprydda spiror med
korsblommor. Mot ryggbeklädnaden och kolonnerna hvilar
en bred planka, som bildar tre lågkupiga korshvalf öfver
stolrummen. Kolonnerne sammanbindas med genombrutna
bågar, och mellan spirorna höja sig spetsiga rösten, hvilka
prydas med stora rosetter och rika löfverk.
Betäckningen siras med trestafviga korsbågar, som kasta sig mot
runda slutstenar, af hvilka den ene prvdes med en örn
den andre med ett lamm och den tredje med ett
Christushufvud. De två första af dessa figurer ha enkla
glorior, den tredje en korsgloria. Venstra gafvelstvcket, som
uppspringer till 14|- fots höjd, har ett genombrutet röste
öfver betäckningen. Detta gafvelstycke röjer ovanlig
upp-finningsgåfva och konstfärdighet. Derå föreställes under
en iöfprydd spetsbåge, vid hvars sidor lätta torn
uppspira, en stor pelikan, hvilken, stående i sitt bo, öppnar
bi^östet för två ungar. Derofvanför i en särskild
afdelning märkes ett lockigt menniskohufvud med en
uppåt-sträckt englavinge, hvarunder en drakklo framstieker.
Kroppen tyckes sluta i en frodig vinranka, som slingrar
sig uppifrån nedåt och prydes med drufvor och blad,
ibland hvilka här och der drakar och fåglar m. ni.
förekomma. En fågel med klöfvar står öfver sitt bo och
matar med en hästsko en unge, som icke är fullt utkläckt.
På menniskohufvudet sitter en räf, hvilken spelar fiol,
12*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
