Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 453
virkade axelprydnader, som voro runda oeh höllo 2^
tum i tvärmått och öfverensstämde med dem, hvilka
förekomma å biskopen Hermans ofvanomtalade liksten.
Omkring yttre kanterna af dessa prydnader voro med
| gammalromerska bokstäfver rimmade hexametrar insydda.
A den ena, som hade ett Guds lamm i midten,
lägste : perpetue dono vite benefacta corono; å den andra,
hvars sinnebild var otydlig: per me sacrantur si que
sacra rite putantur. Öfverst låg en hufvudskål med
en mössa, som bestod af tjockt guldtyg och hade
följande utseende. En 4 tum bred rimsa, hvilken fodrad
nied gult sidentyg omgaf hufvudskålen, var kantad med
en guldgalon, som hade tums bredd. Å samma
rimsa var följande tänkespråk insy dt: benediccio domini
super caput, hvaraf tre bokstäfver blifvit vid
hopsöm-ningen bortklippta. Mössan var försedd med två
nedhängande sidoprydnader eller öronlappar af guldtyg, af
hvilka hvardera 1T7T fot lång bestod af tre ± tum breda
rimsor, som nederst förenade sig i en aflångfyrkantig
2^-tum bred 3^- tum lång flik, hvilken] i nedra kanten
sirades med sidenfransar. Öfver dessa prydnader, som
lågo i kors öfver halsknoterna, fanns en broderad
siden-rimsa l-fi f°t lång, 2| tum bred. Denna rimsa,
hvilken ofelbart omgifvit mössan, var kantad med ^ tum
bred guldgalon, och sex perlor af en mindre ärts storlek
voro deri invirkade. Mössan hade efter vanligheten två
uppstående flikar, som dock endast höllo 3 tum i höjd.
Flera förmultnade sidenlappar, troligtvis lemningar af den
egentliga beklädnaden, lågo kringspridda bland benen.
I blykistan anträffades jemväl två knifvar, af hvilka
den ene hade endast blad och tånge i behåll, den andre
ett äggformigt träskaft med irostad tånge. — Det är
bekant, att man i hedendomen nedlade knifvar liksom
vapen i grafvarna. Att samma sed blifvit i första
chri-stendomen bibehållen, synes nämnda förhållande bevisa.
— Benraglet, hvilket till en del multnat och
sönderfallit, utvisade, att mannen varit något öfver 6 fot lång,
och att således väl stenkistan, som hade fördjupning för
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
