Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken. Kykans förbättringar och märkvärdigheter under Lutherska tiden - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11.
Sidotrappornas inläggning och pelarnas förbättrande
samt ny inredning.
Vi ha ofvanför af historiska grunder oeh arkitektoniska
förhållanden funnit, att mellankoret ej ursprungligen
inkräktat på mellanskeppet. Om vi nu betrakta de
sido-trappor, hvilka förenade sidoskeppen med sidokoren, så
finna vi, att dessa uppgångar ej heller varit med
byggnaden samtidiga. Samma trappor, som båda voro
förfallna oeh förslitna, raserades 1855. Under norra
sidotrappan lågo mer och mindre sönderhrända steg efter
en äldre uppgång. Att nedra bröstningen tillkommit
på samma gång som yttermuren, insågs deraf, att begge
hade gemensam grundval, hvilken bestod af grå- och
sandsten om hvarandra. Det var ögonskenligt, att man
vid kyrkans uppförande beräknat, huru högt de blifvande
stegen skulle sluta sig till yttermurens trappvis afsatta
qvadersten. Då härtill lägges, att stegen efter den
nedra trappan, som åt vester haft 5 fot mindre
utsträckning än clen öfra, stött intill yttermurens blotta
qvadersten, men att deremot stegen efter den öfra, hvilken
bestod af tvenne genom en hviloplats skilda afsatser,
skitit sig intill yttermurens anputs, så torde detta vara
ett säkert bevis på den förras samtidighet med
kyrkans äldsta inredning och den sednares tillkomst vid
högkorets omnämnda utvidgande. Vid bortbrytning af
södra sidotrappan var detta förhållande mindre påtagligt,
emedan S. Dionysii kapell ingripit med ett lågt hvalf
under densamma, hvarigenom den ursprungliga
yttermuren och äldsta bröstningen gått förlorade.
Vid uppbrytande af den ursprungliga bröstningen
för norra sidotrappan funnos bland sönderhrända sand- 13.
Hellanmuramas rasering, pelarnas iståndsättning oeh
huiVudtrappans anläggning*
Nu torde deu vigtiga frågan böra besvaras, huruvida de
tvär- oeh skiljemurar, hvilka erinrat om aflägsna tiders
religiösa bruk och konstnärliga åsigter, bort allt framgent
bibehållas; helst ingen enda af Sveriges gamla
helgedomar fått behålla sin äldsta inredning. Om dessa
mel-lanmurar tillhört kyrkans ursprungliga anordning eller
utgått från hennes grundidé, så hade det visserligen bort
mycket beklagas, att de måst till följe af ett oafvisligt
kraf undanrödjas nemligen ett trängande behof af större
utrymme. Det är numera väl bekant, att ej allenast
kathedraler utan yanliga stads- och landtkyrkor hade kor,
hvilka dels voro med murar dels med afskrankningar
omslutna. Men då en annan ritual gjorde sig med
reformationen gällande, så blefvo, helst hvarest mera
utrymme fordrades, dessa afstängningar bortbrutna. Vi
känna härpå ett ganska märkligt exempel. Den herrliga
kathedralen i Ribe hade ett kor, hvilket liksom vårt
afstängdes från den öfriga kyrkan. I anledning deraf
utgafs 1560 af Fredrik II en befallning, att den stora
mur, som åtskilde koret och långhuset, skulle
borttagas, och att altaret, som stod derframför midt på
golfplanen nere i kyrkan, skulle likaledes undanrödjas,
och att messan skulle sedermera hållas i koret vid
högaltaret91). Vi finna således, att i Ribe 1560 varit
ett likadant förhållande som i Lund 1833. Flere spår
efter bortbrutna skiljemurar märkas i Skånes gamla
kyrkor, och ho kan skäligen klandra, att dessa hinder för
91) Kongl, bref den 25 Oktober 1560.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
