Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clemens Cavallin - En materialistisk skald i forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
sonlighet, som efter mycken inre kamp och
många smärtsamma erfarenheter hamnat i
Epikurs världsåskådning, i hvilken han ser enda
räddningen för den betungade mänskligheten. Låtom
oss kasta en blick på hans tid! De förödande
och grymma krigen mot bundsförvandterna,
slaf-varne, gladiatorerna och Mithridates samt Sullas
blodbad hade han upplefvat. I det inre stodo
partierna oförsonliga mot hvarandra. Mot den
egennyttigaste och lumpnaste aristokrati stod en
lika lumpen och hänsynslös demokrati.
Samhället vacklade i sina grundvalar och väntade
hvarje dag på nådestöten; allting bäfvade för
uppgörelsen, för den tragedi, hvartill Catilinas
sammansvärjning och dylika olycksbådande
stormtecken bildade prologen. Att hoppas på lugn
och frid utom sig var då möjligt endast för
särdeles optimistiskt anlagda personer. Man
resignerade alltså på denna yttre frid och sökte till
ersättning frid inom sig. Hvad stod då i vägen
för denna inre frid? Jo, svarar Lucretius, våra
inre fiender äro: tron på gudarnes ingripande i
vårt öde, som prisgifver menniskorna åt
beständig ångest, enär de ju aldrig kunna veta, hvad
gudarne, tillämna dem; fruktan för döden och
hvad därefter kommer, som äfven i glädjens
stunder lyfter upp sitt Medusahufvud; till sist
omåttliga begär och vilda lidelser. r»Som barn>,
säger han, s>bli rädda i mörkret, så skrämmas
vi på ljusa dagen af chimärer, som ej äro mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
