Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Lidforss - Om kärleken, döden och det eviga lifvet jemte några ord om fullkomligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
rädes dödens vacuum, alla bära de inom sig
denna embryonala substans. Blomman har spirat
upp ur ett frö, som mellan hopfälda hjertblad
inneslöt den embryonala substansen som en liten
nästan omärklig stamspets. Fröet gror,
hjert-bladen växa ut, och stamspetsen skjuter upp,
aflande ur sig stam och blad, tills en dag på de
gröna bladen följa röda, gula eller blå och
stamspetsen upplöser sig i ståndare och pistiller.
Tiden går och från den döende stjelken falla bladen
af, men den embryonala substansen lefver kvar
i de under tiden i pistillen bildade fröna, för att
nästa vår afla nya stjelkar, nya blad och nya
blommor och efter deras död åter i form af den
omärkliga stamspetsen i ett frö förbida vårens
ankomst.
Ungmön, som spirat upp ur ett ^gg^ bär
evigheten inorri sig, icke i sitt bröst, men i
äggstockarne. Liksom när örten afslutar sin
tillväxt, den embryonala substansen i dess
stamspets öfvergar i fröna, så tar den hos den fullvuxna
menniskan form af spermatozoer eller ^gg^ och
könskörtlarne är att förlikna med den
ståndar-och pistillalstrande vegetationspunkten i
växternas stamspets» Liksom sandstarrens rotstock
löper fram i sanden, då och då sändande skott
upp i dagsljuset, så löper den embryonala
substansen fram genom generationernas räcka, allt
jemt alstrande individ på individ. Det är läran
om den embryonala substansens kontinuitet, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
