Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * * * - Jordfästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
En svart, ohyflad kista bäres in och
vaktmästaren ber >herrarne> hjälpa till med att flytta
liket dit. >Herrarne3> bifalla — de äro vid
utmärkt humör och finna det hela vara ett ganska
lyckadt skämt. Ett par af de yngste fresta på
att säga kvickheter och undra om liket skall
uppstå helt på den yttersta dagen och ej känna
sig generadt af att viscera äro borta och
ryggen flådd. Allmänt skratt.
>Nu ta vi gossen !»
Sex par kraftiga armar gripa tag och liket
faller med en duns i kistan. Ett af
kvickhufvu-dena — det yngsta och grönaste — vill visa,
att han ej är sentimental eller bekajad med
några gammalmodiga fördomar. Han går bort
och klappar »gossens» helt vänligt på skuldran
och frågar: >Hur mår du, bror lille?>
Nu, när den döde ligger där i kistan och
den sargade ryggen är öfvertäckt, gör han ett
hemskt intryck. Man ser, att det är en människa
och ej blott ett stycke kött.
Prästen låter vänta på sig. Medicinarne stå
under tiden borta vid fönstren och göra
anmärkningar öfver de förbigående. En går af och an
på golfvet, gnolande en variétémelodi, och
vaktmästaren försvinner för att taga sig en styrketår
under vänttiden. Endast den döde ligger stilla,
lugn och kall, på sin Ht de parade af blodfläckade
spånor och sågspån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
